Kinesiska redan på Gymnasiet 2012?

Folkpartiets styrelse föreslår enligt SR att rikskinesiska, Mandarin, skall bli likställt med Franska, Tyska och Kinesiska i skolutbildningen och att förslaget bör drivas hårt inför nästa mandatperiod. Dessutom vill de göra engelskan obligatorisk från årskurs ett.

– Jag ser framför mig att under nästa mandatperiod så bör vi genomföra en rätt omfattande språksatsningsreform i det svenska skolväsendet. Två komponenter i den reformen bör vara att engelska bör alla elever börja läsa redan i årskurs ett på lågstadiet, och kinesiska bör bli ett valbart alternativ på gymnasieskolan, säger utbildningsminister Jan Björklund, som är Folkpartiets ordförande.

Det här förslaget anser jag bör få stöd över blockgränserna. Det kommer inte ett år för tidigt.

Personligen har jag alltid önskat att mina kommande barn skall få chansen att välja vilken väg de vill i livet, men på språkpunkten är jag tydlig, de måste lära sig kinesiska tidigt, helst lika tidigt som engelska.

Förslaget är inte bara skolpolitiskt utan även starkt marknadspolitiskt och dessutom fantastiskt långsiktigt. Svenska är ett minioritetsspråk och ändå är landet som helhet globalt konkurrenskraftigt. Genom att ge skolungdomar och studenter språkgrunden för att verka i dagens globala nätverk får det effekt på så många nya områden.

En viss risk finns i att kinesiskan konkurrerar med de andra tre europeiska språken på listan. I värsta fall marginaliseras tyska och franska och får effekt på de europeiska relationerna.

Oavsett hur mycket plats kinesiskan tar så kommer framtidens solungdomar alltid att behöva möjligheten att tidigt lära sig mer än ett språk. För deras egen skull när nya världar öppnar upp sig som ett resultat av nya färdigheter och utifrån ett politiskt perspektiv om Sverige skall kunna hävda sig globalt i en mer och mer Kina-influerad omvärld.

Siluett kontra resultat?

Eva Eriksson, arkitekturhistoriker och arkitekturkritiker i SvD debatterar mot utvecklingen runt centralstationen här. Jag har ytterst svårt att se hennes perspektiv som nyanserande för debatten. Arkitekten lyfter fram stadsbilden, men missar att balansera mot andra faktorer som styr exploateringsbehovet, varför artikeln faller ner i ensidighetens fack.

Vad hände med frågan om siluetten verkligen får stå över praktiska behov? Eva ger sig själv tolkningsföreträde av marknadsföringen av de exploateringar som görs, samtidigt som hon undviker att ta hänsyn till vad konferenscentrumet och övertäckningen av spårområdet faktiskt kommer att bidra till stadslivet.

Den utveckling som sker just nu i centralstations-området påminner väldigt mycket om vad jag själv förespråkade på ett fokusmöte med Vägverket och Stockholms stad. När staden i direkt anslutning till tågstationen får utvecklas och nya tjänster koncentreras till området samt till andra transportnoder i kollektivtrafiken uppmuntras användningen av transportnätverket. Mötesplatserna i staden utvecklas och främjar social interaktion. Ingreppen Eva debatterar mot är små steg i den riktning som är nödvändig för att motverka avståndsproblematiken som funnits under 1900-talet och som gjort vårt samhälle bilberoende. Personligen ser jag den utvecklingen av innerstaden som överordnad en diskussion om bevarandet av en historisk siluett.

Men visst är det så, att en utveckling av siluetten kan kombineras med praktisk utveckling av stadens funktioner. Tyvärr låser sig siluettkramare för ofta i stela bilder av svunna minnen och riskerar bara att låta verklighetsfrånvända.

Utifrån mitt perspektiv tillför en tät och utstickande stadskärna något positivt till siluetten av Stockholm, på samma sätt som den avsiktligt skapar välbehövd utveckling i innerstan. Jag ser inget problem i det. Lite krasst vågar jag påstå att jag är glad att konstruktionsprocessen redan är igång och att några negativa debattinlägg av Nimby-karaktär inte kan stoppa den.

Lite som ett omvänt FRA-dilemma om ni läst mig tidigare.

RSS är död länge leve RSS!

Google gör reklam för sin Power Reader-lista och Sam Diaz på ZDNet kontrar med en Forrester-undersökning och flera vettiga m.m. som visar på att RSS som konsumtionsform är nedgående och inte alls tagit fart så som Twitter och Facebook.

RSS för mig är en väldigt teknisk lösning för ett mänskligt behov av att hålla sig enkelt uppdaterad inom sina intresseområden. Vad vi ofta missar med RSS är att det faktiskt inte är mer än vad vi gör det till.

I grund och botten är RSS ett rent artikelflöde; ofiltrerat grovt och rått - särskilt på sidor som uppdaterar ofta. RSS är mer en API för andrasystem program än ett medium lämpat för direktkonsumtion av människor. Diaz har i min delvis rätt i att det på många visa är ett Web 1.0-verktyg, men då missar man styrkan med RSS.

RSS behöver rätt sorts verktyg, rätt gränssnitt mot människor för att på allvar bli värdefullt. Antingen gör man som infojunkies och pumpar sig själv hög på nya blogginlägg, eller så väljer man att aggregera innehållet... FILTRERA det. En infojunkie skulle för övrigt konsumera aggregeringen utöver rådatan. Med rätt verktyg för exempelvis semantisk tolkning av innehåll blir RSS standarden för textbaserad informationsförmedling till läsaren som i sin tur på riktigt kan välja ut de intressanta nyheterna.

Techmeme är utan tvekan ett steg i rätt riktning. Alltop, popurls, individurls etc är endast prototyper. Det som saknas är verktygen att på allvar individanpassa inte bara vilka flöden vi följer, utan också filtreringen av flödenas innehåll. Detta måste dessutom göras med gränssnitt som inte kräver att användaren är BI-nörd.

Web 3.0 på riktigt alltså.

Debatten om Pirate Bay i morse

Monica Wadsted, jurist och upphovsrättsinnehavarrepresentant debatterade mot Veckans Affärers webkrönikör Mikael Zackrisson på TV4 i morse om att The Pirate Bays internetoperatör tvingades stänga ned trafikflödet till sidan via sina kablar.

Wadsted tog hem diskussionen ganska övertygande med sin juridiska expertis och lugn. Wadsten upplevde jag dock som både arrogant och uttråkad, men mycket kunnig på sitt område. Zackrissons som annars skriver väldigt bra krönikor var tydligt ovan att debattera i direktsändning. I efterhand känns matchningen av debattörer ogenomtänkt.

De två debattörerna talade om två helt olika saker; Wadsted ville fokusera på lämpligheten att stänga ned olaglig verksamhet på internet och Zackrisson sökte svar på vilka konsekvenser detta får för framtiden. Ingen av dem kunde svara på den andres frågor

Diskussionen om operatörens roll och ansvar blev ganska virrig. Wadsted var dock tydlig med att operatören inte ska behöva granska materialet på sin server förrän det dyker upp en ansökan om att ta bort det på laga grund.

Det som inte kom fram var lämpligheten att tvinga ner Black Internet innan TPB-domen vunnit laga kraft. Det blev heller inte klargjort vilket prejudikat detta medför inför framtiden.


Mina tankar:
Jag ska växla mellan att spela två olika "djävlars" advokat lite grann. Med de sagt menar jag inte att individerna i sig är onda, men att vi är alla lika goda kålsupare. Tack Anders (som för övrigt troligen inte läser denna blogg) för att du präntade in det uttrycket i mitt huvud.

Ja, The Pirate Bay länkar till en massa olagligt material och enligt rådande lagstiftning så är det kanske inte så konstigt att den borde tas ner på den grunden. Samtidigt finns det material där som inte är olagligt och själva distributionsformen är bevisat både revolutionär och värd att utveckla vidare.

Organisatoriskt så är TPB ett lyckokast som inte utnyttjats väl av upphovsrättsinnehavarna. De är uppenbarligen inte intresserade av att utveckla sina distributionsformer av rädsla för minska lönsamhet. De hämmar innovationskraften i samhället och jag hyser föga respekt för dessa i ofta mycket stora mediabolag.

Samtidigt kan jag inte undvika att kritisera de som förespråkar TPB:s varande för att den även används av distributörer av lagligt material. Varför, varför ser vi inte att identiska tjänster som fokuserar uteslutande på laglig disitribution ersätter Pirate Bay? Möjligheten att skapa en central disitributionskanal som inte behöver åka i luven på upphovsrättsinnehavare är egentligen väldigt lätt, men framgångssagorna lyser starkt med sin frånvaro.

En snabb analys är denna: Piratebay har bivit så stora att det blivit lättare att lägga upp material där istället för att vidarutveckla externa tjänster. Dessutom kommer vi inte ifrån att påkostat och dyrt material under upphovsrätt som gratis kan laddas ner istället för att köpa i butik (särskilt fysisk, men också digital) ÄR så mycket bekvämare.

Vi är en underlig blandning av lathet och driv vi människor.

Planera för helheten

Jag blev väldigt förtjust i det här citatet från National Geographics nyhet om att vilda pandor troligen kommer att vara utrotade inom tre generationer:

"We shouldn't say 'don't let development happen'. We are just asking if, in the process of developing these areas should we, can we, stop and think that as a Chinese national treasure and a globally protected species, can we plan with them in mind? Can our development plans include them in the considerations? I think that is quite reasonable."
- Fan Zhiyong, Species Program Director, WWF, Beijing

Kritiken ligger inte enbart mot Kinas utveckling, utan mot idén om oreglerad tillväxt och ekonomis ständigt återkommande fixering vid uteslutande monetära resurser. Vi behöver planera långsiktigt när ingrepp i naturen görs, därför att utesluten fokus på ekonomisk tillväxt ignorerar helhetsbilden både vad gäller konsekvensanalys och analys av faktiska behov. Jag höll på att skriva "för människor och vår omgivning", men rättade mig snabbt. Omgivningen är den miljö vi överlever i, den är inte separat från människan.

Min personliga ståndpunkt är att miljöhänsyn egentligen är en naturlig del av ekonomi. Utifrån ordets betydelse, "hushållning" borde kostnadskalkyler i större omfattning även omfatta ekologiska resurser. Regleringar är en sak och ett möjligt medel, men vi kommer att stå still som art så länge planering och utveckling inte sker hållbart utifrån en helhetsbild av faktiska kostnader.

Exempelvis går det att trycka mer på scenarioplanering?

KISS - ”Keep it Simple, Stupid”

The Economists Tech.View frågar retoriskt varför teknikproducenter inte kan låta bli att trycka in nya onödiga funktioner i annars så populära apparater.

Jag tänkte besvara den: Därför att det är lättare att på papperet marknadsföra en produkt mot kunder genom att slänga in en extra textrad med häftiga begrepp, än att faktiskt skapa en produkt som inte bara ser bra ut på papperet utan dessutom fungerar bättre än vad specifikationerna påstår. Det finns också ett ingrott önsketänkande att just den där extra slumpmässiga funktionen kommer att vara nästa generations användarevolution.

Apple kan det här. De skapade MacBook Air med färre portar än en netbook, men större tangentbord och tunnare profil. De skapade iPhone som till en början saknade MMS… För sjutton, de skapade världens allra första iMac som ersatte varenda gammal parallelport från stenåldern med ett strömlinjeformat hårdvarugränssnitt baserat på USB och Ethernet.

Jag vill dock påstå att det för närvarande finns två hållbara tillväxtområden inom konsumentteknologi;

1. Användarvänliga produkter med fokus på gränssnitt och mjukvaruutveckling.
2. Renodlade produkter som vågar skala av överflödiga funktioner och lämna kvar bara de absolut nödvändigaste.

Båda dessa områden fokuserar mindre på teknisk funktionalitet och mer på totalupplevelsen. Japanska mobiltillverkare har exempelvis varit utomordentligt efter på den punkten och det kommer att kännas av rejält inför framtiden när exempelvis Sony Ericsson omstrukturerar sin globala produktportfölj.

Koreanska Samsung har börjat lära sig på punkt två, men det kan helt enkelt bero på att man av en slump råkat träffa rätt genom att pumpa ut nya modeller ad infinitum. Androidbaserade mobiler kan bli ett steg i rätt riktning, men de kan likväl bara vara ett nytt steg i samma gamla riktning.

Nej jag tror inte att bloatware kommer att försvinna och jag tror att nya generationer av konsumenter i en prylgalen värld kommer att fortsätta föda galenskapen. Jag tror dock att det har kommit en viktig ny trend som bevisar att nya extrafunktioner inte är bättre på papperet än två färre i handen.

Erkännande

Mobil + Internet + Design + Trender = Mitt Nörderi