Jag kan (och kommer att) låta penna flöda kring den problematik som tas upp, liksom den som inte gjorde det, men jag måste börja med det citat som personligen onekligen träffar hårdast. Jag överlåter till Gunnar Malmberg, professor vid Umeå Universitet:
"I USA finns till exempel en arbetsmarknad för sådana som jag, kulturgeografer. Här i Sverige finns knappt några jobb för mig"
Men... vad säger människan? Jag vill att alla som någonsin studerat någon form av geografi biter på den där sura karamellen en stund, för här har vi faktiskt något på pränt som vi alla redan vet men sällan vågat tala ärligt om.
Var finns jobben???
Den öppna svenska arbetsmarknaden för kulturgeografer utanför de högre lärosätenas väggar eller den offentligt finansierade regionala utvecklingen är ur mitt perspektiv nästintill dödfödd. För den privata sektorn är vi en nära miniatyrliknande nisch som sannolikt inte kommer att må särskilt bättre nu när världsekonomin försöker hinna ikapp sig själv.
I rekryteringsannonser hos högskolor och universitet talas det om hur kurser i kulturgeografi skapar insikt i bredare socioekonomiska perspektiv och ger "förhoppningsvis" annorlunda vinklar på tillvaron än de som traditionella utbildningar ger. GIS lyfts upp som framtidsteknologin inom vilken geografers kompetens behövs för att föra geografin in i detta århundrade.
Enligt dessa står geografi alltjämt inför en ljusnande horisont med framtidsutsiker, utan att kunna visa när solen faktiskt skiner på oss från ovan. Jag är skeptisk till både den hopplösheten som naggar under ytan och till de tafatta försöken att måla upp en positiv situation i jakten på studenter och medel.
Det är en illusion att tro att kulturgeografin går denna ljusa framtid till mötes, bara marknaden får en chans att mogna under tiden vi sitter i läsbänken.
Min "inflammerade retorik" (för att låna från engelskan) är till stor del ett ängsligt uttryck inför framtiden och min egen verklighet. Dock vill jag inte stanna där, för jag har minst sagt högt förtroende för kulturgeografi som ämne. Ansvaret att lyfta fram ämnet som ett rimligt åtagande ur karriärsynpunkt ligger dock på kulturgeografen själv. Det är upp till var och en av oss att se till våra styrkor och hitta möjligheter där dessa får komma till sin rätt.
Alltid ett individuellt ansvar
Låt oss märka ord; Den öppna arbetsmarknaden för kulturgeografer må vara dödfödd. De är få förunnat inom företag att instinktivt ta tillvara alternativa perspektiv, särskilt om de redan gjort saker på ett vis under lång period med bevisad effekt.
Man får aldrig glömma att det ekonomiska perspektivet, kostnadskalkylerna är det som driver på ett företags verksamhet, medan den bredare kunskapsproduktionen som vi är experter på får spela andra fiol, ekonomin underordnad. Utan att först förstå vad som skapar handlingsmöjlighet eller restriktioner inom den privata sektorn kommer en kulturgeograf knappas känna sig hemma. Inte så underligt då att vi är mest framträdande i andra sammanhang.
Kulturgeografi, liksom ekonomisk geografi står under konstant omvärdering. Dessa är schizofrena ämnen som med ytterst få konkreta verktyg och förenklande modeller försöker överblicka den faktiska verklighetens rumsliga aspekter. För att det skall fungera måste man som student eller forskare bli pragmatisk. Pragmatisk jämte omvärlden och närbesläktade teoretiska ämnen, liksom de ämnen som behandlar specifika teser ur helt andra perspektiv. Kulturgeografi kallas för ett syntesämne, som kompletterar andra och hittar komplement till sig självt för att framhäva en större sanning.
Studenter - Våga ställ krav på era lärosäten att dessa öppet bejakar problematiken för en nyutexaminerad kulturgeograf att hitta relevant arbete. Minns samtidigt att även om geografi handlar så ofta om det rumsliga, men att detta alternativa perspektiv även ger näring åt andra individuella egenskaper hos Dig, vilka vi alla ha individuella ansvar att odla.
Kuturgeografiska studenter på utgång bör kunna förstå vad insiderspecifika fördelar innebär för att framhäva en individs möjligheter på en lokal arbetsmarknad. de bör även ha fått ett försprång i att förstå var den egna optimala arbetsmarknaden ligger i utifrån sina personliga relationer, bostadsmöjligheter, övriga sociala tryggheter, lika mycket som utifrån det absoluta antalet intressanta jobb på en plats. De bör dessutom ha en förmåga att hitta möjligheter där den personliga kompetensen kompletterar och framhäver intressanta arbetsplatser och yrkesroller. På så vis kringgår vi den "öppna" arbetsmarknaden och skapar vår egen framtid. Kan vi analysera en plats möjligheter, bör vi rimligtvis även kunna applicera de möjligheterna på oss själva.
Mentorer - gör detsamma, våga tala öppet om problematiken. Se också till att visa och arbeta för studenternas framtida möjligheter genom nätverk och relationsskapande med andra organisationer. Glöm för all del heller inte att ni har ett ansvar som mentorer att lyfta fram och visa varje individs egna ansvar och potential som kulturgeografer, jämte personer med andra expertiser.
Vem har sagt att det skall var enkelt att lyckas alla gånger? Det individuella ansvaret är nyckeln, men det underlättas av att det finns ett starkare nätverk och att möjligheterna tidigare synliggörs.
0 comments:
Skicka en kommentar