31 december, 2008
30 december, 2008
Inte bara jag
Sten Tolgfors är regeringens minst populäre politiker hos alliansens gräsrötter, enligt Ekot.
Nej, Sten debatten har inte lagt sig bara för att jag inte skriver lika mycket om frågan som i somras. Jag föreslår att du tar till dig fler relevanta källor än bara min blogg i frågan (exempelvis knuff.se) och att du även reflekterar över om din impopularitet även är grundad i grava attitydproblem jämte din publik.
Försvarsminister Sten Tolgfors vill inte kommentera uppgifterna i en intervju men meddelar via sin pressekreterare att han tror att det missnöje som enkäten visar på härstammar från debatterna om försvarsnedskärningar och FRA-lagen som var aktuella i våras. En debatt som enligt försvarsministern lagt sig sedan uppgörelsen om FRA-lagen och försvarets nya inriktning presenterats under hösten.
Nej, Sten debatten har inte lagt sig bara för att jag inte skriver lika mycket om frågan som i somras. Jag föreslår att du tar till dig fler relevanta källor än bara min blogg i frågan (exempelvis knuff.se) och att du även reflekterar över om din impopularitet även är grundad i grava attitydproblem jämte din publik.
28 december, 2008
Rapport "Med Kulturgeografi i bagaget"
Som uppföljning till mitt förra opinionsinlägg måste jag lyfta fram alumn-intervjuerna som Pernilla Helmerssen gjorde för Umeå Universitet 2005. Läs särskilt kapitel tre där intervjusubjekten utrycker sig om kulturgeografen på arbetsmarknaden. Nedanför tar jag särskilt upp citat och sammanfattningar jag själv reflekterat otaliga gånger.
s. 22-24
s. 25
En viktig röd tråd är att kulturgeografer har ett helhetsperspektiv och många möjligheter men att de blir tvugna att förklara och marknadsföra sig själva då ämnet är relativt okänt i Sverige. Dels måste man skaffa sig en egen identitet, men även arbeta på att utveckla sina kontakter med omvärlden.
Lennart Sundberg, VD för företaget Kunskapsaktivering AB intervjuas med anledning att hans företag ofta anlitar kulturgeografer. Hans råd är att de aktivt sätter sig in i projektledarrollens ansvar och att personer med GIS-kunskap försöker se utanför sin egen nisch då det är ett verktyg som används på flera platser.
s.33
s. 22-24
En svarsperson med internationell erfarenhet menar att ämnet har större status utomlands; ”Hemma har ämnet sämre klang”. En respondent säger; ”För att få jobb som kulturgeograf bör du ha en chef som själv är kulturgeograf”. En annan konstaterar; ”Man blir inget,
men man passar in överallt”.
Att ämnesnamnet inte alltid ger självklara associationer gör att vissa respondenter, exempelvis i en intervjusituation, ”byter namn” på ämnet till samhällsgeografi. De flesta förtydligar också med några exempelområden.
s. 25
Det huvudsakliga rådet från alumnerna handlade om vikten av att, redan under studieperioden, vända sig utåt och skapa kontakter med arbetsmarknaden.
Svarspersonerna råder studenter att tidigt tänka efter vad de vill göra; ”Tänk åt vilket håll du vill, bygg en strategi!”, ”Rikta uppsatsen, väv in praktik”, ”Skaffa en nisch, en profil” och ”Tänk på att kombinera ihop ämnen bra”.
En person menar att skrivandet är viktigt tillsammans med förmågan att själv ta reda på saker. En annan råder; ”Ta till vara på metodkunskaperna”.
En viktig röd tråd är att kulturgeografer har ett helhetsperspektiv och många möjligheter men att de blir tvugna att förklara och marknadsföra sig själva då ämnet är relativt okänt i Sverige. Dels måste man skaffa sig en egen identitet, men även arbeta på att utveckla sina kontakter med omvärlden.
Lennart Sundberg, VD för företaget Kunskapsaktivering AB intervjuas med anledning att hans företag ofta anlitar kulturgeografer. Hans råd är att de aktivt sätter sig in i projektledarrollens ansvar och att personer med GIS-kunskap försöker se utanför sin egen nisch då det är ett verktyg som används på flera platser.
s.33
Han tycker att uppsatsämnet skall väljas ut-
ifrån ett genuint intresse och att uppsatsen ses som ett tillfälle att börja bygga ett kontaktnät. ”Samla inte bara fakta och skriv uppsats utan ta tillfället i akt att prata med personer. Och gör det på att sätt så de kommer ihåg er”, säger han.
Kulturgeografens framtidsparadox
Oj, var börjar man? Dagens Industri har lagt upp två artiklar på hemsidan om människans villighet att förflytta sig för att skapa arbetsmöjligheter. Högst relevant i och med alla varsel de senaste månaderna.
Jag kan (och kommer att) låta penna flöda kring den problematik som tas upp, liksom den som inte gjorde det, men jag måste börja med det citat som personligen onekligen träffar hårdast. Jag överlåter till Gunnar Malmberg, professor vid Umeå Universitet:
Men... vad säger människan? Jag vill att alla som någonsin studerat någon form av geografi biter på den där sura karamellen en stund, för här har vi faktiskt något på pränt som vi alla redan vet men sällan vågat tala ärligt om.
Var finns jobben???
Den öppna svenska arbetsmarknaden för kulturgeografer utanför de högre lärosätenas väggar eller den offentligt finansierade regionala utvecklingen är ur mitt perspektiv nästintill dödfödd. För den privata sektorn är vi en nära miniatyrliknande nisch som sannolikt inte kommer att må särskilt bättre nu när världsekonomin försöker hinna ikapp sig själv.
I rekryteringsannonser hos högskolor och universitet talas det om hur kurser i kulturgeografi skapar insikt i bredare socioekonomiska perspektiv och ger "förhoppningsvis" annorlunda vinklar på tillvaron än de som traditionella utbildningar ger. GIS lyfts upp som framtidsteknologin inom vilken geografers kompetens behövs för att föra geografin in i detta århundrade.
Enligt dessa står geografi alltjämt inför en ljusnande horisont med framtidsutsiker, utan att kunna visa när solen faktiskt skiner på oss från ovan. Jag är skeptisk till både den hopplösheten som naggar under ytan och till de tafatta försöken att måla upp en positiv situation i jakten på studenter och medel.
Det är en illusion att tro att kulturgeografin går denna ljusa framtid till mötes, bara marknaden får en chans att mogna under tiden vi sitter i läsbänken.
Min "inflammerade retorik" (för att låna från engelskan) är till stor del ett ängsligt uttryck inför framtiden och min egen verklighet. Dock vill jag inte stanna där, för jag har minst sagt högt förtroende för kulturgeografi som ämne. Ansvaret att lyfta fram ämnet som ett rimligt åtagande ur karriärsynpunkt ligger dock på kulturgeografen själv. Det är upp till var och en av oss att se till våra styrkor och hitta möjligheter där dessa får komma till sin rätt.
Alltid ett individuellt ansvar
Låt oss märka ord; Den öppna arbetsmarknaden för kulturgeografer må vara dödfödd. De är få förunnat inom företag att instinktivt ta tillvara alternativa perspektiv, särskilt om de redan gjort saker på ett vis under lång period med bevisad effekt.
Man får aldrig glömma att det ekonomiska perspektivet, kostnadskalkylerna är det som driver på ett företags verksamhet, medan den bredare kunskapsproduktionen som vi är experter på får spela andra fiol, ekonomin underordnad. Utan att först förstå vad som skapar handlingsmöjlighet eller restriktioner inom den privata sektorn kommer en kulturgeograf knappas känna sig hemma. Inte så underligt då att vi är mest framträdande i andra sammanhang.
Kulturgeografi, liksom ekonomisk geografi står under konstant omvärdering. Dessa är schizofrena ämnen som med ytterst få konkreta verktyg och förenklande modeller försöker överblicka den faktiska verklighetens rumsliga aspekter. För att det skall fungera måste man som student eller forskare bli pragmatisk. Pragmatisk jämte omvärlden och närbesläktade teoretiska ämnen, liksom de ämnen som behandlar specifika teser ur helt andra perspektiv. Kulturgeografi kallas för ett syntesämne, som kompletterar andra och hittar komplement till sig självt för att framhäva en större sanning.
Studenter - Våga ställ krav på era lärosäten att dessa öppet bejakar problematiken för en nyutexaminerad kulturgeograf att hitta relevant arbete. Minns samtidigt att även om geografi handlar så ofta om det rumsliga, men att detta alternativa perspektiv även ger näring åt andra individuella egenskaper hos Dig, vilka vi alla ha individuella ansvar att odla.
Kuturgeografiska studenter på utgång bör kunna förstå vad insiderspecifika fördelar innebär för att framhäva en individs möjligheter på en lokal arbetsmarknad. de bör även ha fått ett försprång i att förstå var den egna optimala arbetsmarknaden ligger i utifrån sina personliga relationer, bostadsmöjligheter, övriga sociala tryggheter, lika mycket som utifrån det absoluta antalet intressanta jobb på en plats. De bör dessutom ha en förmåga att hitta möjligheter där den personliga kompetensen kompletterar och framhäver intressanta arbetsplatser och yrkesroller. På så vis kringgår vi den "öppna" arbetsmarknaden och skapar vår egen framtid. Kan vi analysera en plats möjligheter, bör vi rimligtvis även kunna applicera de möjligheterna på oss själva.
Mentorer - gör detsamma, våga tala öppet om problematiken. Se också till att visa och arbeta för studenternas framtida möjligheter genom nätverk och relationsskapande med andra organisationer. Glöm för all del heller inte att ni har ett ansvar som mentorer att lyfta fram och visa varje individs egna ansvar och potential som kulturgeografer, jämte personer med andra expertiser.
Vem har sagt att det skall var enkelt att lyckas alla gånger? Det individuella ansvaret är nyckeln, men det underlättas av att det finns ett starkare nätverk och att möjligheterna tidigare synliggörs.
Jag kan (och kommer att) låta penna flöda kring den problematik som tas upp, liksom den som inte gjorde det, men jag måste börja med det citat som personligen onekligen träffar hårdast. Jag överlåter till Gunnar Malmberg, professor vid Umeå Universitet:
"I USA finns till exempel en arbetsmarknad för sådana som jag, kulturgeografer. Här i Sverige finns knappt några jobb för mig"
Men... vad säger människan? Jag vill att alla som någonsin studerat någon form av geografi biter på den där sura karamellen en stund, för här har vi faktiskt något på pränt som vi alla redan vet men sällan vågat tala ärligt om.
Var finns jobben???
Den öppna svenska arbetsmarknaden för kulturgeografer utanför de högre lärosätenas väggar eller den offentligt finansierade regionala utvecklingen är ur mitt perspektiv nästintill dödfödd. För den privata sektorn är vi en nära miniatyrliknande nisch som sannolikt inte kommer att må särskilt bättre nu när världsekonomin försöker hinna ikapp sig själv.
I rekryteringsannonser hos högskolor och universitet talas det om hur kurser i kulturgeografi skapar insikt i bredare socioekonomiska perspektiv och ger "förhoppningsvis" annorlunda vinklar på tillvaron än de som traditionella utbildningar ger. GIS lyfts upp som framtidsteknologin inom vilken geografers kompetens behövs för att föra geografin in i detta århundrade.
Enligt dessa står geografi alltjämt inför en ljusnande horisont med framtidsutsiker, utan att kunna visa när solen faktiskt skiner på oss från ovan. Jag är skeptisk till både den hopplösheten som naggar under ytan och till de tafatta försöken att måla upp en positiv situation i jakten på studenter och medel.
Det är en illusion att tro att kulturgeografin går denna ljusa framtid till mötes, bara marknaden får en chans att mogna under tiden vi sitter i läsbänken.
Min "inflammerade retorik" (för att låna från engelskan) är till stor del ett ängsligt uttryck inför framtiden och min egen verklighet. Dock vill jag inte stanna där, för jag har minst sagt högt förtroende för kulturgeografi som ämne. Ansvaret att lyfta fram ämnet som ett rimligt åtagande ur karriärsynpunkt ligger dock på kulturgeografen själv. Det är upp till var och en av oss att se till våra styrkor och hitta möjligheter där dessa får komma till sin rätt.
Alltid ett individuellt ansvar
Låt oss märka ord; Den öppna arbetsmarknaden för kulturgeografer må vara dödfödd. De är få förunnat inom företag att instinktivt ta tillvara alternativa perspektiv, särskilt om de redan gjort saker på ett vis under lång period med bevisad effekt.
Man får aldrig glömma att det ekonomiska perspektivet, kostnadskalkylerna är det som driver på ett företags verksamhet, medan den bredare kunskapsproduktionen som vi är experter på får spela andra fiol, ekonomin underordnad. Utan att först förstå vad som skapar handlingsmöjlighet eller restriktioner inom den privata sektorn kommer en kulturgeograf knappas känna sig hemma. Inte så underligt då att vi är mest framträdande i andra sammanhang.
Kulturgeografi, liksom ekonomisk geografi står under konstant omvärdering. Dessa är schizofrena ämnen som med ytterst få konkreta verktyg och förenklande modeller försöker överblicka den faktiska verklighetens rumsliga aspekter. För att det skall fungera måste man som student eller forskare bli pragmatisk. Pragmatisk jämte omvärlden och närbesläktade teoretiska ämnen, liksom de ämnen som behandlar specifika teser ur helt andra perspektiv. Kulturgeografi kallas för ett syntesämne, som kompletterar andra och hittar komplement till sig självt för att framhäva en större sanning.
Studenter - Våga ställ krav på era lärosäten att dessa öppet bejakar problematiken för en nyutexaminerad kulturgeograf att hitta relevant arbete. Minns samtidigt att även om geografi handlar så ofta om det rumsliga, men att detta alternativa perspektiv även ger näring åt andra individuella egenskaper hos Dig, vilka vi alla ha individuella ansvar att odla.
Kuturgeografiska studenter på utgång bör kunna förstå vad insiderspecifika fördelar innebär för att framhäva en individs möjligheter på en lokal arbetsmarknad. de bör även ha fått ett försprång i att förstå var den egna optimala arbetsmarknaden ligger i utifrån sina personliga relationer, bostadsmöjligheter, övriga sociala tryggheter, lika mycket som utifrån det absoluta antalet intressanta jobb på en plats. De bör dessutom ha en förmåga att hitta möjligheter där den personliga kompetensen kompletterar och framhäver intressanta arbetsplatser och yrkesroller. På så vis kringgår vi den "öppna" arbetsmarknaden och skapar vår egen framtid. Kan vi analysera en plats möjligheter, bör vi rimligtvis även kunna applicera de möjligheterna på oss själva.
Mentorer - gör detsamma, våga tala öppet om problematiken. Se också till att visa och arbeta för studenternas framtida möjligheter genom nätverk och relationsskapande med andra organisationer. Glöm för all del heller inte att ni har ett ansvar som mentorer att lyfta fram och visa varje individs egna ansvar och potential som kulturgeografer, jämte personer med andra expertiser.
Vem har sagt att det skall var enkelt att lyckas alla gånger? Det individuella ansvaret är nyckeln, men det underlättas av att det finns ett starkare nätverk och att möjligheterna tidigare synliggörs.
24 december, 2008
En Vit Julafton
Något har varit på gång sedan minusgraderna gjorde entré söndag natt och de höstruskiga molnen sakta skingrades allt eftersom luftfuktigheten sjönk.
Molnfria dagar på jobbet de två sista dagarna innan dopparedagen var välkomna, det är ju ändå årets mörkaste tid.
Så kommer julafton och lite diskret byts den klara himlen ut mot ett tunt grått molntäcke.
24 december 2008, kl 13:06 plingar mobilen med ett SMS från Linda:
Ute ligger ett tunt vitt lager på marken. Äntligen.
GOD JUL!
Molnfria dagar på jobbet de två sista dagarna innan dopparedagen var välkomna, det är ju ändå årets mörkaste tid.
Så kommer julafton och lite diskret byts den klara himlen ut mot ett tunt grått molntäcke.
24 december 2008, kl 13:06 plingar mobilen med ett SMS från Linda:
"Det snöar :-D"
Ute ligger ett tunt vitt lager på marken. Äntligen.
GOD JUL!
14 december, 2008
iPhone
Den är från Apple. Den får plats i fickan, men likställs med en Dreamcast i råstyrka. Den har nu både SimCity och nu även Katamari Damashi.
Min egen far retar mig för att han skaffade en före mig.
Men jag köper den ändå inte, för jag har mina skäl att vänta.
Förespråkare av avhållsamhet vet nog vilken ohälsa de uppmuntrar, eller viljestyrkan det krävs för att upprätthålla den.
Min egen far retar mig för att han skaffade en före mig.
Men jag köper den ändå inte, för jag har mina skäl att vänta.
Förespråkare av avhållsamhet vet nog vilken ohälsa de uppmuntrar, eller viljestyrkan det krävs för att upprätthålla den.
12 december, 2008
08 december, 2008
Ekonomisk Geografi, jag och Paul Krugman
Årets nobelpris är ju särskilt intressant för oss ekonomgeografer. Paul Krugman har rört om i grytan rejält med sina teorier kring internationell handel och sista ordet är inte sagt, trots att de först dök upp så tidigt som 1979. Hur ekonomisk geografi faktiskt definieras empiriskt har inte varit helt självklart och när Krugman såg sig kunna förena ämnet med nationalekonomi skapades en akademisk klyfta mellan å ena sidan ekonomgeografer som säger sig syssla med den empiriska geografin och å andra sidan de "nya" geografiska ekonomer som skapar ekonomteoretiska modeller med geografisk betoning.
Som exempel på hur tungt debatten väger på mitt ämne an nämnas att åsiktsskillnaden akademiker emellan har resulterat i dels en overkligt tung tegelsten, The Oxford Handbok of Economic Geography och en hel tidskrift, Journal of Economic Geography. Båda försöker skapa rätsida på var klyftan ligger och hur man återförenar sidorna, dock utan tydligt resultat. Boken "Oxford Handbook" finns för övrigt att läsa gratis online på Google Books.
Ur mitt personliga perspektiv känns debatten lika fräsch som välbehövlig. Medan nationalekonomi ibland ter sig väldigt konformerande och stelt känns de schizofrena tendenserna i ekonomisk geografi nyskapande, genom att ämnet kontinuerligt omdefinierar sin roll jämte vår ekonomiska verklighet. Likt en trotsig lillebror som inte vill stå storebrors skugga. Oavsett ekonomisk geografis roll i sammanhanget är den här specifika teorin en viktig omvärdering av gammal sanning då den bygger vidare på David Ricardos teori om länders komparativa fördelar och Heckscher-Ohlinmodellen ovanpå denna.
En orsak till varför debatten gått så hårt till just inom ekonomisk geografi kan enligt mig vara att man tog "avrättningen" av homo economicus rätt hårt i ekonomgeografiska kretsar kring 80-talet. Under lång tid arbetade forskare med avancerade kvantitativa modeller för att förklara rumsliga fenomen och skapa struktur och plötsligt var dessa inte längre var gångbara, eftersom det absoluta grundantagandet om rationellt mänskligt beteende inte längre kunda tas för givet. Det har förvisso länge funnits en vilja att återknyta ekonomisk geografi med ekonometri, men den har även möts med stark skepsis. Så och med Krugmans modeller.
Tillbaka till Paul Krugman. En mentor från Handelshögskolan kommenterade honom under et seminarium som "en av de mest arroganta människor" han någonsin träffat. Utifrån det jag läst av Krugman på New York Times-bloggen kan jag nog instämma, men jag måste samtidigt erkänna att han också har en säregen förmåga att bryta ner komplicerade resonemang på ett sätt så vi andra förstår. En annan sak som höjer min aktning för Krugman är att han är en tvättäkta nörd. Ända in i benmärgen.
Så slutligen, idag hölls den traditionella Nobelföreläsningen i ekonomi. Det är bara en tidsfråga innan den går att ses på nätet här.
För beskrivningar av vad de teorier Paul Krugman fått pris för och vad ekonomisk geografi faktiskt innebär har Nobelstiftelsen publicerat flera texter på sin hemsida:
Lekmanversionen går att läsa både på svenska och på engelska.
Ni som har nytta av dem kan även läsa den vetenskapliga bakgrundsberättelsen (lång) eller Speed-readversionen. Allt detta och lite till går att nå från Nobelstiftelsens hemsida.
The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 2008.
Som en fotnot kan jag nämna att Riksbanken även har sponsrat den mentor på Handels som jag kom närmast och till slutdagar kommer att ha enorm respekt för. Inte enbart men särskilt genom hans förmåga att inspirera till risktagande och frammaning av den där naiva nyfikenhet, vilka båda är så otroligt viktiga för att man genuint skall ta till sig ett ämne och våga utmana sig själv.
Jag har inte mycket över för galor på TV, men på onsdag sitter jag bänkad. Om du orkade läsa ända ner hit, all heder till dig!
Som exempel på hur tungt debatten väger på mitt ämne an nämnas att åsiktsskillnaden akademiker emellan har resulterat i dels en overkligt tung tegelsten, The Oxford Handbok of Economic Geography och en hel tidskrift, Journal of Economic Geography. Båda försöker skapa rätsida på var klyftan ligger och hur man återförenar sidorna, dock utan tydligt resultat. Boken "Oxford Handbook" finns för övrigt att läsa gratis online på Google Books.
Ur mitt personliga perspektiv känns debatten lika fräsch som välbehövlig. Medan nationalekonomi ibland ter sig väldigt konformerande och stelt känns de schizofrena tendenserna i ekonomisk geografi nyskapande, genom att ämnet kontinuerligt omdefinierar sin roll jämte vår ekonomiska verklighet. Likt en trotsig lillebror som inte vill stå storebrors skugga. Oavsett ekonomisk geografis roll i sammanhanget är den här specifika teorin en viktig omvärdering av gammal sanning då den bygger vidare på David Ricardos teori om länders komparativa fördelar och Heckscher-Ohlinmodellen ovanpå denna.
En orsak till varför debatten gått så hårt till just inom ekonomisk geografi kan enligt mig vara att man tog "avrättningen" av homo economicus rätt hårt i ekonomgeografiska kretsar kring 80-talet. Under lång tid arbetade forskare med avancerade kvantitativa modeller för att förklara rumsliga fenomen och skapa struktur och plötsligt var dessa inte längre var gångbara, eftersom det absoluta grundantagandet om rationellt mänskligt beteende inte längre kunda tas för givet. Det har förvisso länge funnits en vilja att återknyta ekonomisk geografi med ekonometri, men den har även möts med stark skepsis. Så och med Krugmans modeller.
Tillbaka till Paul Krugman. En mentor från Handelshögskolan kommenterade honom under et seminarium som "en av de mest arroganta människor" han någonsin träffat. Utifrån det jag läst av Krugman på New York Times-bloggen kan jag nog instämma, men jag måste samtidigt erkänna att han också har en säregen förmåga att bryta ner komplicerade resonemang på ett sätt så vi andra förstår. En annan sak som höjer min aktning för Krugman är att han är en tvättäkta nörd. Ända in i benmärgen.
Så slutligen, idag hölls den traditionella Nobelföreläsningen i ekonomi. Det är bara en tidsfråga innan den går att ses på nätet här.
För beskrivningar av vad de teorier Paul Krugman fått pris för och vad ekonomisk geografi faktiskt innebär har Nobelstiftelsen publicerat flera texter på sin hemsida:
Lekmanversionen går att läsa både på svenska och på engelska.
Ni som har nytta av dem kan även läsa den vetenskapliga bakgrundsberättelsen (lång) eller Speed-readversionen. Allt detta och lite till går att nå från Nobelstiftelsens hemsida.
The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 2008.
Som en fotnot kan jag nämna att Riksbanken även har sponsrat den mentor på Handels som jag kom närmast och till slutdagar kommer att ha enorm respekt för. Inte enbart men särskilt genom hans förmåga att inspirera till risktagande och frammaning av den där naiva nyfikenhet, vilka båda är så otroligt viktiga för att man genuint skall ta till sig ett ämne och våga utmana sig själv.
Jag har inte mycket över för galor på TV, men på onsdag sitter jag bänkad. Om du orkade läsa ända ner hit, all heder till dig!
05 december, 2008
Tankar om Google Readers nya Layout
Google Reader har fått en praktisk ansiktslytning. Förutom en smärre visuell förändring har två nya funktioner: Dels kan man stänga ned delar av det vänstra sidofältet, men än viktigare är funktionen som gömmer påminnelsen bredvid varje ström med olästa inlägg.
Flera olika verktyg och tjänster har dykt upp för att låta användare ta del av och filtrera flödet, men eftersom dessa växer i antal lika snabbt som mängden data, ramlar vi som är intresserade tillbaka i valmöjligheternas paradox. Alla dessa alternativ av aggregatorer, tjänster och flöden riskerar att paralysera oss (mig) i jakten på mer och med all den komplexitet de innebär, blir de enkla lösningarna desto mer attraktiva.
Antingen fortsätter vi leta efter det verktyget i ett ständigt nextopiarus, eller så stänger vi (jag) helt enkelt av de vi har och återvänder till den verkliga världen. Vad är enklast?
Internet ger oss mängder av data liksom möjligheter att söka genom den. Men med det kommer också valmöjligheten och risken att drunkna i information. Ju fler strömmar du följer, dest större blir risken att informationen väller in snabbare än du själv hinner behandla den. Den ständigt ökande räknaren förvandlas således från ett praktiskt verktyg till ett onödigt stressmoment. I såna situationer blir det en lättnad att helt enkelt kunna stänga av den.
Flera olika verktyg och tjänster har dykt upp för att låta användare ta del av och filtrera flödet, men eftersom dessa växer i antal lika snabbt som mängden data, ramlar vi som är intresserade tillbaka i valmöjligheternas paradox. Alla dessa alternativ av aggregatorer, tjänster och flöden riskerar att paralysera oss (mig) i jakten på mer och med all den komplexitet de innebär, blir de enkla lösningarna desto mer attraktiva.
Antingen fortsätter vi leta efter det verktyget i ett ständigt nextopiarus, eller så stänger vi (jag) helt enkelt av de vi har och återvänder till den verkliga världen. Vad är enklast?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Blogroll
Arkiv