Claes Johansson

Livets fina kontraster

2011-10-19T18:32:00.000+02:00

På väg hem efter en arbetsdag kliver jag på spårvagnen.

Framför mig sätter sig ett äldre par ned bredvid varandra. Båda två är magra, underliga, med fårade ansikten som talar om ett hårt liv, kanske i missbruk. Dessutom avger de ifrån sig en så kraftig doft av inpyrd tobak att det sticker i min näsa och mina lungor börjar värka. Jag vill fly.

De är nyförälskade. De pussar varandra ömt en gång och hon lägger sitt huvud mot hans axel. De bekänner sin kärlek för varandra. Med sin skrovliga röst säger han milt att det har funnits så lite kärlek i hans liv, men att han vill dela det lilla han har i världen med henne.

Jag hoppas att de får behålla den lyckan tillsammans i resten av deras liv.

Skrivkramp finns inte

2011-10-09T19:35:00.003+02:00

Andy Ihnatko, veteranskribent från Macworld.com sätter spiken där den ska sitta:

"As a writer, you are never “blocked.”
The fact that you’re not actually writing doesn’t mean that you’re not actually working. You’re also working when you’re thinking. Figure out what the problems are and _solve_ them. Solve them in a half-assed way if you have to; slap enough duct tape over the problem that you can proceed to the next step. Go back later and improve it in the editing process."

Jag ska erkänna att samtidigt som jag älskar att skriva så har jag ofta brottats med mig själv; ofta när jag skrivit om något som jag verkligen brytt mig om så har jag upplevt skrivkramp. Sanningen är dock en annan; det finns ingen skrivkramp - inte utifrån definitionen att det skulle handla om en okontrollerbar blockering som står i vägen mellan dig och slutresultatet.

Det är så klart jobbigt att sitta med en text som man känner starkt för och plötsligt uppleva att orden inte kommer fram. För mig har det handlat om känslorna av otålighet och perfektionism som inte kommit överens; jag vill skriva rätt ord, på rätt plats, nu. Om jag inte gör det så blir jag frustrerad och risken har varit att istället för att fokusera på att lösa problemet, så har jag brutit med texten.

Lösningen för mig har varit att börja betrakta texten som en process; texten skall mejslas fram, men det måste göras med insikten att de första orden inte alltid är de bästa. Viktigare är att orden kommer på plats så att jag kan gå tillbaka och justera dem allt eftersom.

Det är därför jag känner igen mig så väl i vad Andy Ihnatko beskriver; han örfilar fram en insikt om att skrivkrampen egentligen handlar om en ursäkt från skribenten. Antingen för att denne är osäker eller för att personen saknar insikt om hur arbetsprocessen bör gå till.

"But don’t say you’re “blocked,” ever. And for the love of almighty God, don’t seek answers from the sort of madmen who insist and reinforce the idea that “writer’s block” is a real thing."

Alla kan skriva relevanta och fina texter, men först måste man börja skriva.

Steve Jobs har gått vidare

2011-10-06T14:30:00.003+02:00

Få har nog undkommit nyheten att Steve Jobs gick bort igår kväll. Timingen; knappt ett dygn efter att hans efterträdare Tim Cook genomförde företagets första offentliga presentation.

Washington Post: Steve Jobs and the idea of letting go

Apple har följt med mig nästan hela mitt liv, Steve jobs kom in i företaget långt senare. Han hade avgått långt innan jag pillade på min första lånade Macintosh SE/30.

När Apple bara veckor innan en konkurs 1996/1997 köpte NeXT, förstod jag inte vad som var så bra med ett gammalt system. Nykomlingen Be gjorde ju redan allt som Mac OS behövde, utan skräpkod från förr. Å andra sidan var jag bara 15 år. Men med NeXT kom också Steve Jobs tillbaka. Jag förstod heller inte riktigt varför, men magen sa att det kändes rätt att den cirkeln slöts. Det var bara naturligt att se honom bli VD.

BeOS innehöll bra idéer, men var i slutändan bara en teknologi. Jobs bidrog däremot med ett ledarskap, passion och förhållningssätt som Apple liksom vartenda teknikföretag än idag saknat. Med iMac visade han 1998 hur viktigt det faktiskt var att våga släppa taget om delar av sitt arv och gå vidare för att nå något nytt. Genom att innovera sig ur krisen från 1990-talet satte Apple med Steve Jobs vid rodret standarden. Om och om igen. Företaget har t.o.m varit framgångsrikt motströms vår tids värsta finanskris.

Åren efter har gått så fort. Något som har lika mycket att göra med att medan världen utanför snurrat på, har jag gått från finnig tonåring till nästan-30. Effekten har blivit att nångonstans på vägen har Apples ständiga innovationskraft, uppgång och revansch slutat låta som fanfarer och istället övergått till ett slags vanebildande bakgrundsbrus i vardagen.

Så när Jobs lämnat scenen för gott, är det lite som att någon också tagit bort en trygghetsfilt från omvärlden. Det är en signal att saker inte blir som förr.

Apple består och kommer att göra det bästa möjliga av situationen; lära av en unik visionärs erfarenheter och tillämpa erfarenheterna på bästa sätt. Världen däremot, fortsätter in i en osäker framtid.

Härifrån blir förmågan gå vidare så mycket mer värdefull.

Sony Ericsson dumpar Symbian, väljer Android

2010-09-25T15:37:00.003+02:00

Ars Technica skriver att Sony Ericsson släpper Symbian och helt väljer Android som operativsystem på sina framtida Smartphones.

Beslutet borde enligt mig ha kommit redan för ett år sedan. Ett av Sony Ericsson största utmaningar har varit att deras resurser spridits allt för tunt. De har exempelvis använt sig av separata utvecklingsavdelningar för att tillfredsställa en global marknad å ena sidan och kräsna japanska operatörer å den andra. De har även haft en stor familj av icke-kompatibla operativsystem, vilket visat sig vara en nackdel i skuggan av applikationsfokuserade iOS och Android.

Sony Ericsson har redan ett antal Android-telefoner i sortimentet, med blandade recensioner. Deras X10 mini ser dock lovande ut.

Genom att helt gå över till Android bekräftar Sony Ericsson dels systemets framgång genom t.ex. HTC:s telefoner. Det ritar också i ett svep om marknadskartan då man lämnar över ansvaret för Symbian helt till Nokia.

Jag är väldigt nyfiken på hur en Sony Ericsson-familj av Android-telefoner kommer att se ut nu när de kan fokusera på systemet helhjärtat. Särskilt om kommande telefoner även är kopplade till Playstation-varumärket. Personligen förblir jag huvudsakligen lojal mot iOS med min nyinköpta iPhone 4, men kan mycket väl tänka mig en reservtelefon.

iPad, behovsanalysen

2010-01-31T22:46:00.006+01:00

iPad är här. Reptilhjärnesnabba reflektioner har haglat ett par dagar och jag har i vanlig ordning djupdykt ner i artiklar och förtida recensioner och diskussioner. Som vanligt när Apple släpper nytt känner många en stark skepsis mot det nya och okända.

Vi är så vana att få information serverat på ett fat idag och tyvärr innebär det att många (mig själv inkluderat) låter vår otålighet färga våra åsikter. Återigen hakar man upp sig på att en viss förväntad funktion inte kom med, eller att en särskild konfigurering inte överensstämmer med vad vi är vana vid.

För det första: "tabletten" har inte anlänt ännu. Med undantag för ett hundratal människor som fick chansen att klämma på apparaten efter presentationen, och grupperna av utvecklare, är det ingen som helt kan uttala sig om hur den slutliga produkten faktiskt kommer att fungera, eller för den delen tas emot av marknaden.

För det andra; iPad ("the Apple tablet") föranleddes av en extrem förväntan och spekulation, som vanligt med nya Apple-produkter. Efter år av internetbruk får man en känsla för hur människor reagerar i komentarsfälten - oftast är det missnöjet som vädras. De med positiva åsikter har antingen skrivit artikeln alla kommenterar, eller så väljer de att ställa sig utanför den vilda diskussionen. Minns det gamla ordspråket: Argumentera inte med idioter, de drar dig ner till sin nivå och vinner genom erfarenhet.

Inte så konstigt att reaktionerna är så känsloladdade.

De som känner mig vet ju redan att jag by default är starkt pro Apple-design. Men även en fanboy kan ha "rationella" argument. Jag har t.ex. som med tidigare planerade köp redan gett "tabletten" ett privat smeknamn.

Betydligt mer relevant är behovsanalysen: Vi är två stycken som delar på en liten lägenhet där matbordet och soffan ersätter det icke-existerande skrivbordet som arbetsplats. Det, samt min historia som kringflyttande i Sverige och världen har gjort att vi båda har fått en ganska mobil datorvardag.

F.n. är vi glada prenumeranter på en morgontidning, men personligen gör min mediekonsumtion att den tidningen alena inte längre räcker till. En laptop vid vårt lilla frukostbord är dock overkill på morgonen och tyvärr är också iPhone:ns skärm och CPU inte bra nog för att visa helhetsbilden i de verktyg för omvärldsbevakning som jag använder.

På detta har min sambo sen två år tillbaka övertagit min trogna Powerbook G4 (från 2003) som "sin egen" dator. I kölvattnet av Luftboken (d.v.s min Macbook Air) känns G4:an numer monstruöst klumpig för hennes blygsamma behov. Att den dessutom börjat ge ifrån sig stora mängder statisk elektricitet är inte bara en källa till oro, det är också en ursäkt att börja se sig om efter en ersättare. Plötsligt kommer ingångsmodellen av iPad med en relativt vettig prislapp och lagom formfaktor mycket lägligt för oss.

Ja, iPad är antagligen främst en ypperlig tunn klient för soffpotatisar, frukostbord och långa resor. Den har därutöver flera okända äss uppe i rockärmen som kommer att göra sig kända allt eftersom marknaden fått utvärdera dess potential. Jag sett flera kommentarer om iPad som verktyg för IT-support och jag vill själv testa den som framtida VNC-klient.

Jag är väldigt nyfiken på hur iPad kan komma att utvecklas det närmsta åren, men tills den kommer ut på marknaden är det nog ingen som kan avgöra det.

Sony Ericsson fast i smeten

2009-11-27T14:57:00.000+01:00

Sony Ericsson (SE) har fått image-problem utöver den ekonomiska situationen som präglat dem senaste året. Både Satio och Aino har fått utstå kritik för mjukvarubuggar och det har gått så långt att SE inte vågat sälja dem på vissa ställen. (DI m.fl.)

Aino och Satio skulle vara nystarten för företaget. SE är inte de enda som släppt telefoner med buggar genom tiderna, men när de äntligen försöker visa att de kan fokusera på ett fåtal "bra" modeller och inte trycka ut en ny modelll varannnan halvtimme kommer de här problemen inte bara att förstoras utan likställas med företaget i sin helhet.

Tyvärr imponerar varken Aino eller Satios gränssnitt. De är hårdvarumässigt kompetenta, men står sig slätt mot Android och iPhone OS flirt med externa utvecklare. "Feature-bloat" utan genomtänkt programvara är ett stigma från den japanska marknaden SE kommer att ha svårt att slita sig från.

Så inget Android, inget nytt köp för mig idag. Alternativet är om de kan skapa en ruggigt snygg reservmobil med grundfunktionerna. Jag spanar själv på Nokias 1280 när den släpps utanför tredje världen. tre veckor lång standby och 8 timmar taltid i ett litet slitstarkt paket är bra när jag glömt ladda min iPhone.

Under tiden följer jag Sony Ericsson utveckling och håller tummarna för att inte alla tänker som jag.

Kinesiska redan på Gymnasiet 2012?

2009-10-17T10:26:00.000+02:00

Folkpartiets styrelse föreslår enligt SR att rikskinesiska, Mandarin, skall bli likställt med Franska, Tyska och Kinesiska i skolutbildningen och att förslaget bör drivas hårt inför nästa mandatperiod. Dessutom vill de göra engelskan obligatorisk från årskurs ett.

– Jag ser framför mig att under nästa mandatperiod så bör vi genomföra en rätt omfattande språksatsningsreform i det svenska skolväsendet. Två komponenter i den reformen bör vara att engelska bör alla elever börja läsa redan i årskurs ett på lågstadiet, och kinesiska bör bli ett valbart alternativ på gymnasieskolan, säger utbildningsminister Jan Björklund, som är Folkpartiets ordförande.

Det här förslaget anser jag bör få stöd över blockgränserna. Det kommer inte ett år för tidigt.

Personligen har jag alltid önskat att mina kommande barn skall få chansen att välja vilken väg de vill i livet, men på språkpunkten är jag tydlig, de måste lära sig kinesiska tidigt, helst lika tidigt som engelska.

Förslaget är inte bara skolpolitiskt utan även starkt marknadspolitiskt och dessutom fantastiskt långsiktigt. Svenska är ett minioritetsspråk och ändå är landet som helhet globalt konkurrenskraftigt. Genom att ge skolungdomar och studenter språkgrunden för att verka i dagens globala nätverk får det effekt på så många nya områden.

En viss risk finns i att kinesiskan konkurrerar med de andra tre europeiska språken på listan. I värsta fall marginaliseras tyska och franska och får effekt på de europeiska relationerna.

Oavsett hur mycket plats kinesiskan tar så kommer framtidens solungdomar alltid att behöva möjligheten att tidigt lära sig mer än ett språk. För deras egen skull när nya världar öppnar upp sig som ett resultat av nya färdigheter och utifrån ett politiskt perspektiv om Sverige skall kunna hävda sig globalt i en mer och mer Kina-influerad omvärld.

Siluett kontra resultat?

2009-09-30T17:01:00.001+02:00

Eva Eriksson, arkitekturhistoriker och arkitekturkritiker i SvD debatterar mot utvecklingen runt centralstationen här. Jag har ytterst svårt att se hennes perspektiv som nyanserande för debatten. Arkitekten lyfter fram stadsbilden, men missar att balansera mot andra faktorer som styr exploateringsbehovet, varför artikeln faller ner i ensidighetens fack.

Vad hände med frågan om siluetten verkligen får stå över praktiska behov? Eva ger sig själv tolkningsföreträde av marknadsföringen av de exploateringar som görs, samtidigt som hon undviker att ta hänsyn till vad konferenscentrumet och övertäckningen av spårområdet faktiskt kommer att bidra till stadslivet.

Den utveckling som sker just nu i centralstations-området påminner väldigt mycket om vad jag själv förespråkade på ett fokusmöte med Vägverket och Stockholms stad. När staden i direkt anslutning till tågstationen får utvecklas och nya tjänster koncentreras till området samt till andra transportnoder i kollektivtrafiken uppmuntras användningen av transportnätverket. Mötesplatserna i staden utvecklas och främjar social interaktion. Ingreppen Eva debatterar mot är små steg i den riktning som är nödvändig för att motverka avståndsproblematiken som funnits under 1900-talet och som gjort vårt samhälle bilberoende. Personligen ser jag den utvecklingen av innerstaden som överordnad en diskussion om bevarandet av en historisk siluett.

Men visst är det så, att en utveckling av siluetten kan kombineras med praktisk utveckling av stadens funktioner. Tyvärr låser sig siluettkramare för ofta i stela bilder av svunna minnen och riskerar bara att låta verklighetsfrånvända.

Utifrån mitt perspektiv tillför en tät och utstickande stadskärna något positivt till siluetten av Stockholm, på samma sätt som den avsiktligt skapar välbehövd utveckling i innerstan. Jag ser inget problem i det. Lite krasst vågar jag påstå att jag är glad att konstruktionsprocessen redan är igång och att några negativa debattinlägg av Nimby-karaktär inte kan stoppa den.

Lite som ett omvänt FRA-dilemma om ni läst mig tidigare.

RSS är död länge leve RSS!

2009-08-26T16:12:00.000+02:00

Google gör reklam för sin Power Reader-lista och Sam Diaz på ZDNet kontrar med en Forrester-undersökning och flera vettiga m.m. som visar på att RSS som konsumtionsform är nedgående och inte alls tagit fart så som Twitter och Facebook.

RSS för mig är en väldigt teknisk lösning för ett mänskligt behov av att hålla sig enkelt uppdaterad inom sina intresseområden. Vad vi ofta missar med RSS är att det faktiskt inte är mer än vad vi gör det till.

I grund och botten är RSS ett rent artikelflöde; ofiltrerat grovt och rått - särskilt på sidor som uppdaterar ofta. RSS är mer en API för andrasystem program än ett medium lämpat för direktkonsumtion av människor. Diaz har i min delvis rätt i att det på många visa är ett Web 1.0-verktyg, men då missar man styrkan med RSS.

RSS behöver rätt sorts verktyg, rätt gränssnitt mot människor för att på allvar bli värdefullt. Antingen gör man som infojunkies och pumpar sig själv hög på nya blogginlägg, eller så väljer man att aggregera innehållet... FILTRERA det. En infojunkie skulle för övrigt konsumera aggregeringen utöver rådatan. Med rätt verktyg för exempelvis semantisk tolkning av innehåll blir RSS standarden för textbaserad informationsförmedling till läsaren som i sin tur på riktigt kan välja ut de intressanta nyheterna.

Techmeme är utan tvekan ett steg i rätt riktning. Alltop, popurls, individurls etc är endast prototyper. Det som saknas är verktygen att på allvar individanpassa inte bara vilka flöden vi följer, utan också filtreringen av flödenas innehåll. Detta måste dessutom göras med gränssnitt som inte kräver att användaren är BI-nörd.

Web 3.0 på riktigt alltså.

Debatten om Pirate Bay i morse

2009-08-26T10:50:00.001+02:00

Monica Wadsted, jurist och upphovsrättsinnehavarrepresentant debatterade mot Veckans Affärers webkrönikör Mikael Zackrisson på TV4 i morse om att The Pirate Bays internetoperatör tvingades stänga ned trafikflödet till sidan via sina kablar.

Wadsted tog hem diskussionen ganska övertygande med sin juridiska expertis och lugn. Wadsten upplevde jag dock som både arrogant och uttråkad, men mycket kunnig på sitt område. Zackrissons som annars skriver väldigt bra krönikor var tydligt ovan att debattera i direktsändning. I efterhand känns matchningen av debattörer ogenomtänkt.

De två debattörerna talade om två helt olika saker; Wadsted ville fokusera på lämpligheten att stänga ned olaglig verksamhet på internet och Zackrisson sökte svar på vilka konsekvenser detta får för framtiden. Ingen av dem kunde svara på den andres frågor

Diskussionen om operatörens roll och ansvar blev ganska virrig. Wadsted var dock tydlig med att operatören inte ska behöva granska materialet på sin server förrän det dyker upp en ansökan om att ta bort det på laga grund.

Det som inte kom fram var lämpligheten att tvinga ner Black Internet innan TPB-domen vunnit laga kraft. Det blev heller inte klargjort vilket prejudikat detta medför inför framtiden.

Mina tankar:
Jag ska växla mellan att spela två olika "djävlars" advokat lite grann. Med de sagt menar jag inte att individerna i sig är onda, men att vi är alla lika goda kålsupare. Tack Anders (som för övrigt troligen inte läser denna blogg) för att du präntade in det uttrycket i mitt huvud.

Ja, The Pirate Bay länkar till en massa olagligt material och enligt rådande lagstiftning så är det kanske inte så konstigt att den borde tas ner på den grunden. Samtidigt finns det material där som inte är olagligt och själva distributionsformen är bevisat både revolutionär och värd att utveckla vidare.

Organisatoriskt så är TPB ett lyckokast som inte utnyttjats väl av upphovsrättsinnehavarna. De är uppenbarligen inte intresserade av att utveckla sina distributionsformer av rädsla för minska lönsamhet. De hämmar innovationskraften i samhället och jag hyser föga respekt för dessa i ofta mycket stora mediabolag.

Samtidigt kan jag inte undvika att kritisera de som förespråkar TPB:s varande för att den även används av distributörer av lagligt material. Varför, varför ser vi inte att identiska tjänster som fokuserar uteslutande på laglig disitribution ersätter Pirate Bay? Möjligheten att skapa en central disitributionskanal som inte behöver åka i luven på upphovsrättsinnehavare är egentligen väldigt lätt, men framgångssagorna lyser starkt med sin frånvaro.

En snabb analys är denna: Piratebay har bivit så stora att det blivit lättare att lägga upp material där istället för att vidarutveckla externa tjänster. Dessutom kommer vi inte ifrån att påkostat och dyrt material under upphovsrätt som gratis kan laddas ner istället för att köpa i butik (särskilt fysisk, men också digital) ÄR så mycket bekvämare.

Vi är en underlig blandning av lathet och driv vi människor.

Planera för helheten

2009-08-20T09:05:00.000+02:00

Jag blev väldigt förtjust i det här citatet från National Geographics nyhet om att vilda pandor troligen kommer att vara utrotade inom tre generationer:

"We shouldn't say 'don't let development happen'. We are just asking if, in the process of developing these areas should we, can we, stop and think that as a Chinese national treasure and a globally protected species, can we plan with them in mind? Can our development plans include them in the considerations? I think that is quite reasonable."
- Fan Zhiyong, Species Program Director, WWF, Beijing

Kritiken ligger inte enbart mot Kinas utveckling, utan mot idén om oreglerad tillväxt och ekonomis ständigt återkommande fixering vid uteslutande monetära resurser. Vi behöver planera långsiktigt när ingrepp i naturen görs, därför att utesluten fokus på ekonomisk tillväxt ignorerar helhetsbilden både vad gäller konsekvensanalys och analys av faktiska behov. Jag höll på att skriva "för människor och vår omgivning", men rättade mig snabbt. Omgivningen är den miljö vi överlever i, den är inte separat från människan.

Min personliga ståndpunkt är att miljöhänsyn egentligen är en naturlig del av ekonomi. Utifrån ordets betydelse, "hushållning" borde kostnadskalkyler i större omfattning även omfatta ekologiska resurser. Regleringar är en sak och ett möjligt medel, men vi kommer att stå still som art så länge planering och utveckling inte sker hållbart utifrån en helhetsbild av faktiska kostnader.

Exempelvis går det att trycka mer på scenarioplanering?

KISS - ”Keep it Simple, Stupid”

2009-08-15T14:49:00.001+02:00

The Economists Tech.View frågar retoriskt varför teknikproducenter inte kan låta bli att trycka in nya onödiga funktioner i annars så populära apparater.

Jag tänkte besvara den: Därför att det är lättare att på papperet marknadsföra en produkt mot kunder genom att slänga in en extra textrad med häftiga begrepp, än att faktiskt skapa en produkt som inte bara ser bra ut på papperet utan dessutom fungerar bättre än vad specifikationerna påstår. Det finns också ett ingrott önsketänkande att just den där extra slumpmässiga funktionen kommer att vara nästa generations användarevolution.

Apple kan det här. De skapade MacBook Air med färre portar än en netbook, men större tangentbord och tunnare profil. De skapade iPhone som till en början saknade MMS… För sjutton, de skapade världens allra första iMac som ersatte varenda gammal parallelport från stenåldern med ett strömlinjeformat hårdvarugränssnitt baserat på USB och Ethernet.

Jag vill dock påstå att det för närvarande finns två hållbara tillväxtområden inom konsumentteknologi;

Användarvänliga produkter med fokus på gränssnitt och mjukvaruutveckling.
Renodlade produkter som vågar skala av överflödiga funktioner och lämna kvar bara de absolut nödvändigaste.

Båda dessa områden fokuserar mindre på teknisk funktionalitet och mer på totalupplevelsen. Japanska mobiltillverkare har exempelvis varit utomordentligt efter på den punkten och det kommer att kännas av rejält inför framtiden när exempelvis Sony Ericsson omstrukturerar sin globala produktportfölj.

Koreanska Samsung har börjat lära sig på punkt två, men det kan helt enkelt bero på att man av en slump råkat träffa rätt genom att pumpa ut nya modeller ad infinitum. Androidbaserade mobiler kan bli ett steg i rätt riktning, men de kan likväl bara vara ett nytt steg i samma gamla riktning.

Nej jag tror inte att bloatware kommer att försvinna och jag tror att nya generationer av konsumenter i en prylgalen värld kommer att fortsätta föda galenskapen. Jag tror dock att det har kommit en viktig ny trend som bevisar att nya extrafunktioner inte är bättre på papperet än två färre i handen.

Erkännande

2009-08-13T23:33:00.000+02:00

Mobil + Internet + Design + Trender = Mitt Nörderi

Mobiltelefonins två ansikten

2009-08-13T23:25:00.001+02:00

Det finns två segment av mobilmarknaden som enligt mig har särskilt stor utvecklingspotential infrö framtiden. Smartphones som iPhone, Blackberry och Android-baserade mobiler integrerar ständig internetuppkoppling och avancerad mjukvara i den mobila livstilen på ett sätt vi tyvärr knappt har sett före iPhone-lanseringen 2007. Det är ett viktigt avstamp från teknikfixeringen i musiktelefoner, kameramobiler etc mot ett tydligare fokus på användarupplevelsen.

Det andra segmentet är de mobiler som riktar sig mot tillväxtmarknader och utvecklingsländer. Tekniskt och kostnadsmässigt står de i fullständig kontrast till smartphones. I Sverige skulle vi kalla dessa budgetmobiler och köpa dem till barnen. För den svenska marknaden räcker det, men då ignorerar man telefonernas sanna potential.

Samsung släppte modellen Solar Guru (E1107) tidigare i sommar. Det är en barebone-telefon med SMS-funktion, FM-radio och just, solpanel. En timma sol-laddning ger fem till tio minuter taltid. Det är inte mycket för någon som kan tala upp batteriet på 24 timmar, men ett viktigt komplement och ett sätt att förlänga standbymöjligheten.

En enkel strömsnål mobiltelefon kan ge en fattig familj i områden med outvecklad infrastruktur en dörr ut i världen och knyter människor närmre som annars inte kommunicera på avstånd. En enkel strömsnål mobiltelefoni med solcellspanel på ryggen ser dessutom till att telefonen kan fungera i områden där möjligheten att ladda batteriet inte är en självklarhet.

Inledningsvis släpps den i Indien, med lansering i andra regioner runt om i världen efteråt.

Indien som land, liksom hela den afrikanska kontinenten har sett den kraftigaste tillväxten av mobil kommunikation någonstans. Människor som befinner sig i absolut och relativ fattigdom och den nya medelklassgenerationen motsvarar hundratals miljoner människor. När var och en av dessa personer får tillgång till mobiltelefoni innebär det att operatörer så som Telenor och Vodafone med flera lägger sitt tillväxtfokus hit.

Det finns massor med spännande frågor att titta på i utvecklingsområden, liksom här. Vad händer med människors beteende när deras enda telekomtjänst är en mobiltelefon? Hur fungerar organisationer som enbart förlitar sig på dessa och vad innebär det för parallella kommunikationsmedium som inte har en chans att konkurrera?

Edit: The Economist skrev i veckan om ett utvecklingsland på mobilfronten där användarna trots undermålig infrastruktur börjat kasta av sig sina fasta telefonlinor.

Google Readers nya funktioner

2009-08-13T07:55:00.003+02:00

Jag lär väl göra som tusentals andra och länkar hit på Google Reader-bloggen.

Den största nyheten verkar vara att du kan skicka länkar till andra sociala sajter direkt från Google Reader. Du kan själv bestämma vilka tjänster du vill se i menyn, ett givet drag för att undvika oreda i gränssnittet. Det går dessutom att lägga till nya tjänster som inte är fördefinierade.

Men, den för mig bästa nyheten är ändå det här: Det går nu att markera artiklar som lästa utifrån när de kom in. Jag följer flera sidor med ett halvt öga som vanligtvis pumpar in 10-100 nya artiklar varje dag. Det är orealistiskt att ens försöka läsa ALLT och ofta gör jag bara en översikt på de senaste nyheterna innan jag trycker på "Mark All As Read".

Genom att istället kunna säga åt Reader att bara markera de äldst artiklarna som lästa, rensas listan ut från gammalt damm automatiskt. Det är dessutom en välbehövlig funktion inför hösten när många kommer tillbaka från sina nedkopplade semestrar.

Verktyg som enkelt bekämpar visuell information overload är alltid välkomna. Mycket bra, tack för det Google.

Revolution och Evolution i systemperspektiv

2009-08-10T22:14:00.000+02:00

Mindpark citerar en lång artikel i New York Times och jag fastnar för ett specifikt stycke:

When someone demands to know how we are going to replace newspapers, they are really demanding to be told that we are not living through a revolution. They are demanding to be told that old systems won’t break before new systems are in place.

Just den definitionen av revolutionen fascinerar mig. Om revolution innebär att system faller före nya kan ta deras plats torde en evolution innebära det motsatta; att ett nytt system redan existerar och är redo att ta sin plats när det äldre faller.

Grundläggande, men likväl ett spännande perspektiv.

Enkel positionering

2009-08-08T02:23:00.000+02:00

Tummen upp för nytänkande och transparenta affärsmodeller. Särskilt små innovatörer.

Tummen ner för organisationer som utövar arrogant kundvård.

1000 Nära Fans

2009-08-08T01:58:00.000+02:00

Varje kreativ person som vill försörja sig på sitt livsverk - vare sig det är musik, konst eller litteratur - bör läsa artikeln 1000 True Fans på The Techninum.

1000 nära fans som spenderar en dagslön på dig per år motsvarar mer eller mindre levebröd för en person (stramt sett skulle det räcka med 365 fans).

1000 nära fans kommer att självmant utöka din passiva beundrarskara genom word-of-mouth.

1000 nära fans är en morot och en piska, liksom ett stöd i svåra tider.

1000 nära fans kan vara svåra att hantera för en introvert som bara vill syssla med sitt livsverk. Med hjälp av en manager kan kommunikationen bibehållas till priset av en geometrisk ökning av antalet nödvändiga fans.

1000 nära fans i kombination med modern teknologi, social media och mikrobetalning över internet klipper navelsträngen till drakoniska skivbolag som hellre lägger sitt kapital på att dra piratkopierande ungdomar inför domstol som avskräckande exempel, än att utveckla sin egen verksamhet.

MIkrobetalningars potential och faror

2009-08-08T00:51:00.006+02:00

Jag läste precis Nick Cervis argument och reklamannons för mikrobetalning på Put Things Off, vilket väckte ett par tankar i mig.

Några av de vanligaste betalningsmodellerna på nätet idag är:

Reklammodellen
Cross Selling-modellen
Prenumerationsmodellen
Mikrobetalningsmodellen

Reklammodellen har under de senaste 15 åren möjliggjort bilden av att innehåll på internet är gratis.

Cross Selling är i princip ett häftigare ord för att använda din hemsida som produktkatalog - webbinnehållet är gratis, men riktar dig till möjligheten att köpa andra produkter.

Prenumerationsmodellen är starkt kopplade till olika former av inloggningstjänster och ger användaren en tidsbegränsad tillgång till hela eller delar av en webbsidas innehåll. Av örklarliga skäl är detta allt vanligare bland traditionell nyhetsmedia.

Mikrobetalningar
Mikrobetalningsmodellen är egentligen bara i sin linda, men med rätt infrastruktur kan den ha enorm potential. För en traditionell prenumerationstjänst kan mikrobetalningar fungera som ett komplement om en användare är intresserad av ett väldigt fåtal artiklar.

Potential
Idag kan en enda sida få hundratals, tusentals, miljoner besök om innehållet är tillräckligt intressant. Genom att översätta antalet besök till mikrobetalningar finns det möjlighet för webbtjänster att faktiskt ta betalt för innehåll på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.

Jag spekulerar specifikt på ett scenario för nyhetstjänster. EN icke-prenumerant erbjuds per månad att betala en viss summa per besökt artikel. Summan varierar efter artikelkategori. Genom att koppla besöken till ett konto behöver inte besökaren betala dubbelt för återbesök på en artikel.

Om personen ifråga har spenderat en viss summa inom en fördefinierad tidsram (exempelvis motsvarande prenumerationskostnaden för en månad), varnas denne och erbjuds istället att teckna en "billigare" prenumeration som ger tillgång till alla artiklar på webbsidan.

Farorna
Den stora utmaningen ligger i att skapa en för användaren trygg infrastruktur som dels reglerar användningen och dels skyddar användarens integritet.

I och med att varje betalsumma är mikroskopisk riskerar användaren att vaggas in i ett konsumtionsfrosseri där många små transaktioner summerade blir ohanterliga. Av den anledningen bör transaktionerna vara transparenta för konsumenten, samtidigt som denne erbjuds olika alternativ.

Det finns också en viktig integritetsfaktor att ta hänsyn till i och med att personens konto innehåller ett kvitto på tidigare besök. Kvittot är förvisso nödvändigt i situationer där man vill undvika dubbel debitering, men i vissa fall kan de agera tveeggat svärd. Särskilt om webbtjänstens innehåll är politiskt eller sexuellt kan kvitton på specifika besök lagrade hos tjänsteproducenten liknas vid åsiktsregistrering. Sådan registrering bör inte hamna i orätta händer.

Journalistikens framtid?

2009-08-07T10:42:00.000+02:00

Det pågår just en vild diskussion, internationellt som nationellt, om journalistens framtid.

Dels visar den sig genom att dagstidningar tappar intäkter och nyhetsflödet för medelsvensson snabbas upp till korta tidbits via internet och TV.

Min egen åsikt är att journalismen och nyhetsbevakningen kan delas upp i dessa läger:
1. BI-grundad rapportering i realtid utan reflektion.
2. Hyperlokala rapporter och platsskildringar.
3. Samhällskommentarer/opinion och kritik.
4. Djupare utredande journalistik i tryckt media vecko/månadsvis

#1 överlämnas åt teknikens lösningar med minimal mänsklig inblandning i utflödet. Dock kräver den Datainsamling via de övriga tre och kommentarfunktioner ala Web 2.0 för att kunna växa.

#2 sker från mikrobloggar och eldsjälar, ofta utan relevant utbildning, men med en genuin passion för platsen.

#3 Den del av bloggosfären som är uppbygd av en sociopolitisk elit och intellektuella experter

Således är #4 den kvarvarande avdelning där i synnerhet journalistutbildningen borde ha kompetensövertaget. Tyvärr fortsätter journalisterna girigt att klamra sig fast vid de övriga tre områdena, liksom en lättja inför bevisbördan i journalistiska utspel. Resultatet blir Aftonbladet (nej, jag tänker inte länka).

Min åsikt är att man här istället har en möjlighet att specialisera och försvara sin spetskompetens och skapa en tydligare konkurrensfördel i kampen om läsare. Typexemplen är många men några favoriter är The Economist, Fokus (som tyvärr också går med förlust), Axess, Monocle och National Geographics.

Realtidsnyheter som betaltjänst?

2009-08-07T10:38:00.001+02:00

Rupert Murdoch, mediemogulen som i Sverige är kanske mest känd för sitt styre av FOX News, gick igår klart och tydligt ut med beskedet att samtliga av företaget News Corps. nyhetsmedier kommer att börja ta betalt för sitt innehåll på internet (CNET) (Paid Content) (The Guardian).

Jag gick precis igenom listan över News Corps innehav på Wikipedia för att se efter om beslutet kommer på något sätt kommer att direkt påverka mig själv. Det är fascinerande att se hur företagets tentaklerna är spridda över världen, men i slutändan fastnade jag bara för två poster:

Wall Street Journal
News Corp köpte tidningen WSJ för knappt två år sedan med dunder och brak. Tidningen i sig är väldigt respektabel och troligen den enskilt största intäktskällan för betaltjänster på nätet. De platsade ett tag i mitt privata BI/Mediebavkningssystem, men har aldrig varit särskilt högt prioriterad i konkurrens med Financial Times, som också de redan brukar ett betalsystem för att komma åt artiklar på deras hemsida.

National Geographics Channel
TV-kanalen drivs tillsammans med National Geographics Magazine. News Corp är majoritetsägare med 67%. Mina föräldrar har TV-kanalen och jag läser tidningen till och från. Eftersom News Corp inte är delägare i själva magasinet och därmed troligen inte heller hemsidan, håller jag bara ett halvt öga på utvecklingen där.

Min analys är att Wall Street Journal kommer att se ett kraftigt dropp av "snyltande" gratisbesökare som idag nöjt sig med att läsa ingresserna. Eftersom WSJ redan idag tar betalt för sina artiklar, är jag tveksam till om utfallet från Murdoch kommer att ge någon särskild effekt på intäkterna.

Genom att hävda att News Corp. likt AP nitiskt planerar att jaga missbrukare som citerar på "fel" sätt, riskerar man att skapa en obehaglig stämning kring sina produkter och alienera sig med läsare och lojala kunder.

Jag har aldrig personligen betalat för WSJ, men däremot är jag beredd att stödja Financial Times när min inkomst blir mer regelbunden. Jag tror att detta gäller flera europeer och att effekten framför allt kommer att synas i USA och övriga regioner.

Flempan, Stockholms Ikebukuro?

2009-08-04T23:21:00.000+02:00

På SR läser jag att landstinget vill tydligare profilera ett antal stadskärnor i Stockholmsområdet för tätare utveckling som ett led i att anpassa regionen till den pågående befolkningsökningen.

Det är sent, jag är trött och orkar inte riktigt analysera idén nu, men den påminner starkt om det som skett i centrala Tokyo. Förutsättningarna måste dock finnas där i form av fler och tätare transporter mellan dessa specifika stadsdelar. Därifrån är det inte långt till idén om en ringlinje av expresståg som knyter samman dessa centrum.

För er som gör kopplingen Ikebukuro/Flemingsberg, förstår säkert också att Kista antagligen inte motsvaras av Akihabara, utan snarare en mix av Roppongi och Funabashi.

För övrigt är jag fruktansvärt avundsjuk på en kompis som slappar på Fukuokas stränder. Hade hoppats på att hinna före!

Geobats - Geography Dingbats Font

2009-08-03T18:04:00.002+02:00

Jag låter bilden tala sitt språk.

För så mycket mer behöver jag väl egentligen inte säga, eller hur? :)

Typsnittet finns här: GeoBats. Via Spoon Graphics.

Skandinavien finns på K(0075), Sverige på ^(0094) och två versioner av Japan (med eller utan Ryukyu-öarna/Okinawa) på j(0106) samt k(0107)

Att brygga manligt kaffe

2009-08-03T17:31:00.001+02:00

The Art of Manliness är din guide till vardagen som kille. Det är en typ av blogg som egentligen inte borde finnas, eftersom det mesta den tar upp är "common knowledge". Hela idén om att bloggen skall öka din "manlighet" är lite fånigt, men innehållet är desto intressantare, just för att det är så praktiskt och handgriplig.

Ett exempel är inlägget från idag om hur man brygger en riktigt bra kopp kaffe.

Du behöver fem saker:

hela kaffebönor
vatten
vattenkokare
kaffemal
en fransk kaffekanna (presskaffe)

Genom att använda fräscha bönor och inte mala dem föränn precis före användning behåller de sin arom bättre. Den franska kannan filtrerar förvisso inte bönorna lika bra som ett pappersfilter, men resultatet blir dels en dryck som doftar bättre och tydligare visar sitt ursprung. Metoden får även den närmast meditativa egenskaper.

Jag läste inlägget lagom som jag hade hällt upp mitt eftermiddagskaffe från kaffepressen som jag köpte till Linda i julklapp, på bönor malda i kaffemalen jag gav henne i födelsedagspresent. Båda var såna där presenter som man köper till sin partner, men också ser egennyttan i. Lite som när mamma ber dig ta på dig en tröja för att hon fryser. En väldigt god kopp kaffe blev det också.

Ett tips till dig som inte äger en presskanna, men vill jämföra skilnaden mot kaffebryggaren: gå till någon av butikerna i cafékedjan "Le Pain Francais" i Göteborg och beställ en liten kaffe. Det du får är en liten presskanna för två medelstora koppar. Låt kaffet dra i någon minut innan du trycker ner sumpen i botten. Njut.

Långsiktig datalagring

2009-07-28T01:20:00.000+02:00

Jag besökte en gammal vän ikväll och samtalet kom in på långsiktig datalagring.

My uncle works for NASA. Years ago, he was called in to consult for the government on how to store some important data. Tape drives? CDs? (This was before DVDs.) His response was this: “If you write it on papyrus and lock it in a pyramid, we know it will last a few thousand years. Everything else is just guesswork.”

Via Diveintomark

Enmansorkestern Theresa Andersson

2009-07-23T01:14:00.001+02:00

Det brukar inte bli så mycket musikbloggande här, men ni ska få smakprov på ett undantag:

(Via mejl från Fadern)

Härliga Imogen Heap-vibbar från det här soloframträdande där Theresa Andersson sjunger med hela kroppen. Jag är löjligt förtjust i oortodoxa lösningar (musik eller inte) och i mina ögon och öron klår hon Madonnas fullsatta Ullevi, any day!

För övrigt håller jag tummarna för att José Gonzalez ska tröttna på Kanada och komma hem till Sverige och spela live. Hans musik hade varit perfekt på ett fullsatt Tre Små Rum...

Hur tänkte de nu?

2009-07-09T17:05:00.000+02:00

Hämtat från en av Christina Pattersons krönikor i The Independent <http://www.independent.co.uk/opinion/commentators/christina-patterson/christina-patterson-hurrah-for-democracy-ndash-and-that-world-wide-web-1727951.html>:

Put a tiger in your brand

Russia's young President, Dmitry Medvedev, is keen to get down with the kids in da hood. Or so it would seem from the announcement of a new Russian-Nigerian gas venture this week. The new company will be called Nigaz. Yes, really.

Perhaps no one told him. Perhaps the Nigerians were being polite. Still, it's better, arguably, than Consignia, Aviva, Accenture or some other ghastly attempts to undertake that ubiquitous contemporary obligation, "building a brand". It almost brings you back to those happy days of Esso's exhortation to "Put a tiger in your tank" and Far Eastern – well, let's just say, surprise.

Jag är på landet och slappar, men här får ni lite semesterhumor via mejlboxen.
Mvh

Claes @iPhone

Tokyo tilt-shift

2009-06-18T13:22:00.000+02:00

Ville dela med mig av en här eftersom jag tycker att kvalitet rakt igenom är riktigt fin. Tilt-shift-redigeringen av fokus känns inte lika överdriven i rörliga bilder.

Av Mockmoon, via Andy Gervais

Mera Twitterpolitik

2009-06-17T23:04:00.000+02:00

Clay Shirky pratade om Twitter på TED, strax innan valet i Iran. Nu kommenterar han de senaste händelserna i deras blog.

Which services have caused the greatest impact? Blogs? Facebook? Twitter?
It's Twitter. One thing that Evan (Williams) and Biz (Stone) did absolutely right is that they made Twitter so simple and so open that it's easier to integrate and harder to control than any other tool.

Citatus fantastikae

2009-06-17T09:53:00.000+02:00

Ursäkta min dåliga latin. Bara för att det var så bra sagt och för att jag inte vill förpassa orden till mitt eget informationsbrus, lägger jag det här på bloggen. Lämnar över till Per Ankarström:

Jag tycker det är olyckligt att ställa olika engagemang mot varandra. Det är lite som att det skulle vara fult att vara engagerad för munkar i Burma när tusentals barn svälter någon annanstans. Eller att brinna för en gömd flykting i Sverige när hundratusentals unga kvinnor omskärs i Afrika. Man måste få brinna för olika saker och vi bör visa respekt för alla som brinner för någonting gott.

Citatet kommer från ett svar på den här oslagbart korkade polemiken, men fullt möjligt att tillämpa på fler situationer.

Twitter och internationell diplomati

2009-06-17T09:22:00.001+02:00

Via Tech Meme ser jag att CNN:s Anderson Cooper bloggar om att det amerikanska utrikesdepartementet (Department of State) aktivt kommunicerat med Twitter och uppmuntrat dem att hålla kanalerna öppna för demonstranterna i Iran. Även New York Times rapporterar.

Because the US has no relations with Iran and does not have an embassy there, it is relying on media reports and the State Department’s Iran Watch Offices in embassies around the world. The largest such offices are in Dubai, Berlin and London, all home to large Iranian expat communities.

But officials say the internet, and specifically social networking sites like Twitter and Facebook, are providing the United States with critical information in the face of a crackdown on journalists by Iranian authorities.

Detta sker samtidigt som president Obama inte velat uttala sig allt för kritiskt mot den iranska regimen (NY Times) som av allt att döma hitintills är skyldiga till valfusk och nu sitter fast med handen i valurnan inför hela folket.

Officiellt är det här ett sätt för inblandade parter att få ut information till sin underrättelseverksamhet, men med samma gång blir det en garant för de som bor i områden där yttrandefriheten slås ned att göra sin röst hörd.

Diplomati är ett fascinerande verktyg, särskit den indirekta formen av taktik som används här, så kallad kulturell diplomati. Twitter har inte bara blivit en defacto mikrobloggingstandard, det är en kanal för den enskilde individen att sprida information genom större filter så som förtryckarregimer.

Det finns enorma möjligheter med Twitter och liknande snabba kommunikationsformer (SMS t.ex.) genom att vara lättillgängliga och resurssnåla för användaren. Men genom att förlita sig på ett och samma protokoll eller en enda domän blir det på samma gång enkelt att filtrera kommunikationen för makthavare som inte vill att information skall spridas.

Vi har bara sett början!

Nordkoreas geografi

2009-06-09T14:17:00.000+02:00

Bloggen North Korea Economy Watch länkar till North Korea Uncovered (kmz), ett kartlager för Google Earth med geografiska sammanfattningar av landets ekonomiska, kulturella, politiska och militära infrastructur.

Väldigt intressant idag när detta ogenomträngliga land politiskt går allt snabbare mot ett maktbyte, samtidigt som man försöker visa musklerna utåt.

Om valet

2009-06-09T12:58:00.000+02:00

Jag håller till stor del med Pontus Schultz:

Precis som att "kunden har aldrig fel", har "väljaren aldrig fel" på så sätt att det är inte väljarens fel om politiker inte lyckas förmedla sitt budskap.

Stor humor, The Boss motarbetar PP

2009-06-08T00:01:00.000+02:00

Efter storsegern i EU-valet, på väg till intervju med SVT fastnar Falkvinges bil i trafiken. Trafiken är folkmassorna som lämnar kvällens koncert med Bruce Springsteen.

En talande metafor för världsbilden många PP-sympatisörer delar.

Cykliska generationer

2009-06-07T03:26:00.000+02:00

I Michael Zackrissons fantastiska blogg på Veckans Affärer tar han upp äldre politikers oförmåga att hantera Internet som en faktor som påverkar politiken.

När jag läser inlägget slår det mig att detta egentligen är ett typiskt cykliskt fenomen. Jag kan inte låta bli att titta några år fram i tiden, då jag själv skall uppfostra barn i en ny generation.

Jag har vuxit upp i skymningszonen mellan en värld med och en värld utan internet. På vilket sätt kommer mina barn att anklaga mig och politiker från min generation när vi inte förstå de frågor som berör dem starkast?

När jag gillar Socialdemokrati

2009-06-07T02:19:00.002+02:00

Via Aftonbladets ledarblogg; Mona Sahlin besökte Tensta idag och vädjade till invånarna ätt rösta.

"Många av er här vet vad det betyder att växa upp i ett land där man inte får rösta"

Sahlin uppmanade också Tenstaborna att gå till vallokalerna för att stoppa Sverigedemokraterna, som inte tycker att Zlatan är svensk. Det är Sverigedemokraterna som inte är svenska, menade hon.

Det här är klassiskt proaktiv socialdemokrati - rena rättvisefrågor och fokus på demokrati istället för det näringslivsförakt man uppvisat i opposition till den borgeliga alliansen.

Det är här partiet är som bäst. Dumpa den negativa retoriken och börja fokusera på hopp, så kanske de överlever riksdagsvalet 2010.

Senast jag besökt Tensta blev jag rånad. Jag har inget emot att fördomarna det skapade luckras upp med ovanstående beteende från våra politiker. Även när de heter Mona Sahlin.

Sverige har inrättat dödsstraffet

2009-06-02T22:13:00.000+02:00

Den exekutiva organisationen Migrationsverket verkställde enligt Riksdagens stiftade lagar domen "avrättning genom passivitet" när de utvisade den svårt parkinsonsjuke John Olasupo till Nigeria, utan att försäkra sig om att han får nödvändig vård i det andra landet.

Eller ska man vända på det och kalla det "aktiv dödshjälp"? Det finns alltid omständigheter och vinklar at förstå en händelse som den här, men det spelar ingen roll, jag är arg. Arg och benägen att flytta till ett annat land.

SR

Lite som att jobba idéellt...

2009-06-01T16:46:00.003+02:00

Jag är tillbaka i skolbänken...

Källa: Göteborgs Universitet

Det är en blandad upplevelse - bävande och besvär liksom inspirerande och nyttigt.

Vad som händer är att jag efter en period som projektkoordinator och marknadsanalytiker på det som en gång var mitt sommarjobb nu fått en ny chans att faktiskt avsluta mina studier och ta ut en magisterexamen i ekonomisk geografi.

Känslor?
Bävan eftersom jag nu behöver återuppta ett arbete som legat i träda nästan ett år, med alla de människor och tidsanspråk det innebär.

Besvärlighet eftersom jag inte längre förlitar mig på CSN:s nåder och fått se över min ekonomi rejält. Kontenta, vi veckohandlar.

Inspiration av de kickar jag får när jag kommer på mig själv att börja tänka "rumsligt" igen och för de nya böcker jag fått chans att upptäcka medan jag letade efter tidigare källor.

Nytta, för det här är min enda ärliga chans att bli klar. Får jag heltidsanställning igen utan en magisterexamen vet jag nu av erfarenhet att energin inte räcker till både och.

Att komma igång har inte varit lätt, delvis eftersom jag gör så stor sak av situationen just nu, men lättnaden över att bli färdig är något jag INTE tänker missa!

För sent?

2009-06-01T13:56:00.002+02:00

Well well, SR skriver att Volvo ska ha en elhybrid klar till 2012. Det tog en konkursvarning och varsel av flera tusen anställda i Sverige för att ledningen skulle fatta vinken.

Jag hoppas att det inte är för sent.

Väljarna shanghaiar politiken

2009-05-27T20:10:00.000+02:00

Enligt en undersökningen SvD rapporterar om kan Piratpartiet bli det tredje största efter Socialdemokraterna och Moderaterna i valet till Europaparlamentet.

Tänka att en liten opinionssiffra på 7,9% för Piratpartiet kan få (S) så rädda att de är villiga att "ompröva sin politik". Ganska bekvämt när man sitter i opposition.

Innerst inne sitter jag dock på en förhoppning att den omvärderingen inte bara kommer att gälla (S), utan hela det sittande etablissemanget. Annars riskerar de tappa mandat i inte bara Europaparlamentet, men även Riksdagen.

Något som varit både aktuellt och välförtjänt ända sedan FRA-spektaklet drog igång, tätt följt av IPRED, ACTA och Telekompaketet.

Om ursäkter, Skiften-style

2009-05-27T11:33:00.002+02:00

Det brukar komma ett tillfälle i varje amatörbloggares liv då intresset för att blogga minskar drastiskt med märkbar effekt för läsaren.

Dogeza - en "korrekt" japansk ursäkt.

Det hela resulterar sedan i ett traditionellt ursäktande inlägg som brukar se ut på ungefär samma sätt oavsett vem som bloggar. Ibland utvecklas inlägget vidare i visionen av en ny linje för bloggens framtid.

Undantaget är kanske bloggen Skiften, en blogg om morgondagens debatt. De gör hela ursäkten till en analys av förhållandet amatör och proffesionalitet.

Ang. management: Institutionaliserad skam gör underverk för kärleken

Diciplin = Motivation

2009-05-25T00:41:00.000+02:00

Jag sitter åter i skolbänk med ett projekt som varit svårt att ta tag i igen. Det är känsligt område för mig som helst av allt bara skulle vilja gå vidare. Men, för att kunna gå vidare måste projektet bli klart. I god tid kommer Zen Habits med nödvändig inspiration.

Snabb översättning och sammanfattning av artikeln som gjorde min kväll:

6 enkla saker du kan göra i brist på "diciplin"

1. Förlåt dig själv - det är ok att vara imperfekt

2. Inse att diciplin bara är en illusion - att göra något man inte vill kräver motivation

3. Fokusera på motivationen - vad motiverade dig?

4. Gör det enkelt - minimera barriärerna

5. Fokusera på nöjet - hitta något som är roligt med uppgiften

6. Repetera

Arctic Prelude

2009-05-16T15:31:00.001+02:00

Den 13 maj gick tidsfristen ut för anspråken från länder som vill utöka sina kustgränser. Härifrån kommer diskussionerna att föras i FN. Det blir en garanterat hätsk debatt mellan de fem (Island ej inräknad) länder med anspråk på delar av nordpolen allt eftersom polarisen smälter och öppnar upp för nya handelsrutter och exploatering av potentiella oljekällor.

The Economist

Geopolitiskt har norra halvklotet bisarrt mycket att vinna på en fortsatt temperaturökning. Ställ det i kontrast till vad som sker på södra havklotet när glaciärerna helt smälter bort. Försvinner de som föder floderna Bramaputra, Ganges och Yang-tze Kiang via Tibet kommer miljarder människor att ställas inför en situation där deras traditionella tillgång till färskvatten inte längre är garanterad.

Inte underligt att Kina vill leda om hela floder innanför sina egna landsgränser i trots mot sina grannländer. Å andra sidan, torkar Asien ut kommer Europa och Ryssland att tvingas hantera massiva folkströmmar norrut.

Jävet i rättegången

2009-05-11T18:49:00.000+02:00

Nyheten om att Tomas Norström misstänks för jäv som domare i målet mot de ansvariga för The Pirate Bay är knappast ny längre. Stefan Stenudd, författare, skribent och aikido-instruktör skriver i vart fall koncist om situationen.

NYT skadar Internet

2009-05-10T19:15:00.002+02:00

Att New York Times lade ned internetupplagan av International Herald Tribune är inget nytt i sig, men tillvägagångssättet har skapat stora följdproblem och gett tidigare farhågor ett konkret exempel.

När IHT stängdes ned länkades hela siten om till förstasidan på NYT:s nya globala utgåva. Adresserna till samtliga artiklar som fanns på siten länkas istället vidare till huvudsidan på global.nytimes.com och detta görs oavsett hur djupt ned i site-strukturen de låg.

Det innebär också att varje referens i länkform dit är försvunnen. Journalister har sett sina alster försvinna helt från det offentliga rummet, medan skribenter på Wikipedia som länkat till IHT febrilt letar alternativa referenser för sina artiklar. En stor andel bokmärken i mitt eget delicious-bibliotek har blivit fullständigt värdelösa.

Konsekvenserna är helt enkelt katastrofala för samtliga parter. För NYT är detta en enorm PR-skandal. Journalister som förlitat sig på internet som referens i sina CV:n riskerar att ha förlorat tusentals referenser, medan förtroendet för bibliotek likt Wikipedia kraftigt förminskats.

Ett vanlig uppfattning är att "internet har ingen delete-knapp". Detta kan stämma för individer vars personliga information läcker och sprids, men det gäller uppenbarligen inte för de som har fysisk kontroll över de lagringsställen användare förlitar sig på för att hämta information. Tvärtom är detta ett exempel på hur otroligt känslig infrastrukturen bakom internet trots allt är. Fundera över konsekvenserna om t.ex. Googles system skulle få en digital variant av "svin-influensa".

Flera frågor behöver lyftas
1. Wikipedia-samfundet måste ta till sig nya rutiner för källhänvisning i fortsätningen. Sannolikt kommer man att anamma ett akademiskt synsätt med oxford/harvard-modeller, där länkar får ses som en bonus.

2. NYT har som företag ett stort ansvar att hantera konsekvenserna av sina handlingar, som går stick i stäv med deras uttalade avsikt att vara bäst på digitala nyheter. Utfallet ger dessutom deras konkurrenter en möjlighet att ta trafikandelar, i ett kritiskt ögonblick där flera journalistiska organisationers framtid är osäker.

3. Regleringsfrågan måste tyvärr in i diskussionen. Dels frågan om nyhetsorganisationer har ett ansvar att tillhandahålla viss information även efter nedläggning, eller om vissa rutiner för arkivering måste tydliggöras så fort en nedläggning kommer på tal.

Min personliga uppfattning är att arkiveringen av material på internet måste samordnas mer och dessutom öppnas upp. Det finns ett antal organisationer som försöker idag, men deras roll kan stärkas.

Läs Thomas Crampton (via Techmeme) för en fördjupning i ämnet.

Bloggvett?

2009-04-26T01:18:00.000+02:00

Jag vill bara föreslå att Ni läser denna artikel på buzzmachine.com. Jeff Jarvis artikel är väldigt lång för ett blogginlägg, så för de flesta reciterar jag helt enkelt kärnan i vad jag själv tagit till mig från hans inlägg:

"Whether you’re a blogger or a new form of news organization, you’re going to have to ask with every move whether it will add value to the news ecosystem. If it doesn’t, you shouldn’t do it."

Jag är inte journalist, men det är precis så där jag helst skulle vilja jobba med min blogg i framtiden. Ingen snörvlig (om än terapeutisk) dagbok, inga länkar via reptilhjärnefiltret, utan enbart kärnfulla och välciterande reflektioner på trender och andra omständigheter i vår omvärld.

Fågel fenix

2009-04-01T21:39:00.000+02:00

Ni som läste vad jag skrev förra våren, märkte ni av att jag skrev mycket om en särskild produkt som kom från ett särskit företag? Nästintill perfekt för mina behov, förutom ett naggande problem.

Problemet i fråga är så klart överhettningen, men nu är det slut på det för jag har gått och underklockat CPU:n.

Apple har nog en del att säga till om sådant, men med hänsyn till att det var deras egen jäkla ivrighet som fick datorn att beté sig som den gjort, bryr jag mig inte nämnvärt.

Och stor skillnad är det. Istället för att pausa Flash-applikationer efter fem minuter för att datorn måste svalna, känns den knappt varm längre. Väggansluten testar jag mig fortfarande långsamt uppåt i hastighet och strömnivå, men i batteriläge har jag klockat ner den så lågt som 800MHz. I det läget fungerar alla mina vardagliga verktyg, men till skillnad mot förut behöver inte fläkten gå igång alls, ever. Bonus är dessutom att batteriet orkar med en timma till, om inte mer.

Det tog ett tag innan jag vågade, men nu har jag äntligen datorn jag ville ha från första början :)

CoolBook - MacRumors Forum: "Huge success undervolting the Air!"

April April...

2009-04-01T21:05:00.000+02:00

Går igenom min RSS-lista, och två saker sticker ut bland de svenska inläggen; aprilskämt och IPRED Tyvärr är det senare inte det förra.

Det sägs så ofta, ändå går det för döva öron. Reglering av fildelning av den arten IPRED motsvarar är överförmynderi och ger för stora befogenheter till fel organisationer.

Bokförlagen har kanske varit avundsjuka på att polisen får ge ut böcker, fastän att förlagen inte fått leka polis. De var ovanligt snabba med att sticka upp huvudet i skottlinjen mellan konsumenter och lobbyister. De har till och med varit så ivriga att de utgått från information om fildelar som samlats in före dagens datum - trots garantin om att den inte ska gälla retroaktivt - och i ett svep rivit upp den där gråzonen som vi redan visste skulle inträffa på ett eller annat sätt, där lagens rimlighet och befogenhet genast sätts på prov. Ammunition för oss som spått missbruk.

Lagen kommer kanske inte att vara helt tandlös de första månaderna för det finnsuppenbarligen en stor ivrighet att utnyttja dess möjligheter. Istället för avsedd effekt att förhindra piratkopiering, kommer den bara att skapa ett klimat som inte kommer att förbättra för de som vill utnyttja den. Den påtvingar återigen ett onaturligt koppel på ett tro det eller ej, men ett naturligt beteende. Ett koppel som inte kommer att hålla och som bara kommer att få de som inte erkänner lagen att gräva ner sig ännu djupare i skyttegraven och hitta nya metoder att slinka undan.

Heads-up nostalgiker

2009-03-29T22:24:00.000+02:00

StuntCopter, ett av de första spelen att förgylla min tid som macanvändare, finns nu till iPhone. Det är sig likt grafiskt, medan koden är helt anpassad för iPhone.

Inledningsvis kan jag säga att hanteringen av accelerometern är den bästa jag stött på hittills i ett iPhone-spel som kräver precision, men för farao - varför måste man klicka direkt på helikoptern för att släppa gubben i vagnen? Det hade gott och väl räckt med att trycka på skärmen. Nu blir det bara jobbigt. Den gröna introskärmen känns också ganska överflödig... det här är ju ett spel med klara monokromrötter.

Jag skänker en tanke till Duane Blehm, som skrev orginalet. Han gick bort för flera år sedan och föräldrarna släppte spelet som PD i hans minne.

Arets trend?

2009-03-14T22:58:00.000+01:00

Slumdog Millionaire öppnar upp Europa och USA på allvar för Bollywood.
Malena Ernman vinner schlager.

Jag gillar det här. Dags att bryta några konventioner och pröva lite "nya" idéer om vi ska ta oss ur höstens och vinterns röra.

Woz i Let's Dance

2009-03-11T21:53:00.000+01:00

Det Fordiska leendet (som i Ford Prefect) på Steve Wozniaks läppar säger allt - han har sååå jäkla kul där ute på scenen. Spelar ingen roll hur många poäng han får, allt är lek och lärdom för honom. Jag avundas "Woz" :)

Moleskine-ikoner

2009-03-11T00:09:00.000+01:00

Inte det minsta förvånad. Fullständigt begeistrad.

Anteckningsböckerna från Moleskine är fantastiska verktyg att samla idéer i. Macintosh är en fantastisk plattform att utföra idéerna på. Så självklart bör dessa inte enbart förenas i handling, utan även i anlete.

Till ikonerna

Engrave Your Book har som affärsidé att sälja personligt graverade läderpärmar till Moleskine-böcker.

Shoutout

2009-03-10T20:24:00.003+01:00

Min gode vän Per har migrerat i etern medan jag varit borta. Det är ett strategiskt beslut från honom bort från gamla gymnasie-nicknames, för att tydligare kunna driva sin liberala politiska kampanj.

Ny adress, men i stort sett samma titel, "Per Pladdrar På".

Vilket osökt påminner mig om det här

Interlude

2009-03-10T20:08:00.000+01:00

Det bästa med att jobba mycket och inte hinna leksurfa på flera veckor - 21 dagars webcomic backlog :)

När jag inte jobbar försöker jag veckopendla till Linda i Göteborg, så livsfilosofin "Jag bloggar därför finns jag" får kliva åt sidan lite.

Kaizen - ständig förbättring

2009-02-10T15:40:00.001+01:00

En vän inspirerade mig, så idag har jag lärt mig ett nytt ord.

経済協力開発機構

"Keizai kyouryoku kaihatsu kikou" eller kort och gott, OECD.

Förkylningskausalitet, eller korrelation?

2009-02-10T15:01:00.040+01:00

National Geographic skriver att forskare hittat ett starkt mönster mellan luftfuktighet och smittorisken hos influensa och andra förkylningsliknande sjukdomar.

Mätvärdena är dock lite underliga då sambandet syns framför allt i fall av absoluta värden och inte relativa (procent).

För mig som sitter hemma med en långdragen förkylning innebär det att jag tänker ta ett rejält snack med ansvariga för klimatanläggningen på kontoret. Alldeles för många verkar ha smittats de senaste veckorna. Risken är väl dock att luftfuktigheten höjs för mycket och vi får jobbiga mögelskador att ta hand om istället.

Värt att ta upp i vilket fall som helst, tycker jag.

Influenza germs last longer and pass from person to person more effectively in lower absolute humidity—i.e., when it's cold outside and the air is dryer.

Absolute humidity is a measurement of the total amount of water vapor in the air at a given temperature. Relative humidity, a percentage, is the ratio between the water vapor present and the air's saturation point, a figure that changes with the temperature.

Change we can believe in?

2009-02-06T20:36:00.012+01:00

Min far gjorde ett statistiskt experiment idag där han tittade på hur befolkningen har förändrats sedan 1980, då folkomröstningen hölls om kärnkraftens vara eller icke vara i Sverige.

Resultatet visade att 48% av Sveriges befolkning som idag är röstberättigade som lever idag (med reservation för utländskt medborgarskap, specifika valregler, m.m.) inte kunde eller fick delta i omröstningen på grund av för låg ålder.

Med det sagt är det kanske inte så oväntat att det finns rum för en förändrad opinion idag. Jag tycker också att det lyfter frågan ifall beslut från folkomröstningar bör omprövas efter en satt tid, med argumentet att syftet med omröstningens resultat bör återspegla folkets vilja.

Cars like waterdrops

2009-02-06T00:30:00.002+01:00

Geely vill inte köpa Volvo och EIB vill inte låna ut pengar. And I don't care?

Ni får ursäkta, trots min ekonomisk geografiska bakgrund har jag aldrig gett mycket åt personbistillverkare. Min far älskar Aston Martin och bilar från när han var ung. Jag kan i och för sig dregla över den perfektionistiskt enkla designen i en gammal Ferrari F40, eller nytänkandet i alternativa bränslen och material, en där går gränsen. Bilen representerar inte frihet för mig utan är en symbol för hur gårdagens samhälle glömde bort att planera sig efter människan när bilen var den yttersta statussymbolen.

Så åter igen, ni får ursäkta om jag egentligen inte gråter så många tårar för Volvo.

Däremot lider jag med företagens underleverantörer. I synnerhet de mindre, nischade aktörerna med enbart något enstaka kontor. De som är rotade i lokalsamhället, som specialiserar sin produktion och bygger upp ett förtroende som är så starkt att de bokstavligt talar lever och dör i symbios med sin kund. Här har vi eldsjälarna, entreprenörerna och de riktiga risktagarna, just de som behövs för att kickstarta ekonomin igen.

Vad händer om de inte kan börja om på ny kula, när de dras med av Goliat? Vad händer när människorna från en konkursdrabbad underleverantör vill starta upp något nytt, men hindras för att tillgången till kapital är strypt och deras forna kunder inte längre är förmögna att köpa deras tjänster?

Det skrivs spaltmeter om fallna storbolag, men bara några enstaka notiser om företagen de drar med sig. Den långa svansen av leverantörer är långt mer sårbar och långt mer väsentlig för att glömmas bort i skuggan av krisen.

Switzerland goes Nucular

2009-02-06T00:05:00.073+01:00

Med anledning av utspelet från alliansen idag kommer några kommentarer från tunga ögonlock (lång dag).

Slutförvaringen är och kommer att förbli ett riskabelt gissel och en utmaning oavsett om du är för eller emot kärnkraft som energikälla. Det är ett faktum vi alla måste inse oavsett övertygelse.

Vad jag inte gillar är strutspolitiken som förts långt innan opinionen ens började svänga tillbaka från ett blankt nej strax innan 80-talisterna fick en röst. Genom att politiker och opinionsskapare har stoppat huvudet i sanden i hopp om att slippa ta ställning, har onödig tid gått till spillo som kunde lagts på inhemsk forskning kring hanteringen av just de faktorer det ständigt argumenteras mot i kärnkraftsfrågan.

Effekten av de allt för länge regerande ideologiska särintressen har helt enkelt inneburit att decennier av kunskapsproduktion gått till spillo. Därför är jag glad att man lyfter på huvan och tittar framåt istället.

Genom att lyfta hindren för kärnkraftsutveckling skapar man inte bara nya jobbtillfällen, man sätter dessutom press på producenter av konkurrerande kraftkällor att effektivisera, i synnerhet de med tydliga utsläpp. Min förhoppning är att den här trenden som pågår här och i övriga Europa får spilleffekter på olje- och kolkraft som blir tvungna att utöka forskningen kring koldioxidlagring och snabba på integrationen av teknologin i samhället.

Verkligheten är sällan så ljus, men vi vet sällan utan att ha försökt.

Inbetween

2009-02-04T21:51:00.021+01:00

Jag är mellan jobb. Inte så att jag inte har något utan att jag gör två tjänster samtidigt. LAS m.fl. har säkert något arbetsrättsligt vettigt att säga om det, men det gör mig ingenting för jag har valt situationen själv.

Tjänsten jag haft sedan november fasas nu ut på allvar. Istället för att lämna företaget har jag tack genom goda själar (en i synnerhet) fått chansen att på allvar syssla med det jag faktiskt vill göra för att tjäna mitt levebröd; murvla information i myllret här ute för att skapa vettiga beslutsunderlag.

Långa dagar och på papperet än så länge lite rörigt, men jäklar vad jag trivs med det.

Och på fredag kommer Linda, hit så vi kan gå på bröllop tillsammans. Inte vårt, bara för att undvika missförstånd och oönskade voodoo-dockor från objudna gäster.

Paustext

2009-01-18T12:38:00.001+01:00

Det händer saker IRL och jag känner inte att bloggen är rätt plats för mina tankar just nu, åtminstone inte förrän allt är klappat och klart och jag själv vet vart det bär av.

Jag kanske får ett nyck (vilket knappast är ovanligt) och kommenterar omvärlden, t.ex. på tisdag när Obama svär presidentseden. Länkar och kommentarer ryckta ur sammanhang hamnar även på delicious / twitter.

Ödets Ironi?

2009-01-10T15:01:00.000+01:00

Fem av de tolv somaliska pirater som i går ska ha fått motsvarande 23,5 miljoner kr för att släppa oljefartyget Sirius Star har hittats drunknade. Det uppger bl.a. nyhetsbyrån Reuters.

En av småbåtarna, som åtta av piraterna färdades i, slog runt i de höga vågorna. Fem drunknade, en saknas medan två av piraterna lyckades simma iland efter en simtur som varade i flera timmar.

Lösesumman på tre miljoner dollar ska enligt uppgifter ha delats på samtliga innan olyckan, varav det mesta nu troligen hamnat i havets djup.

Saxat från Ekot

Macworld som var

2009-01-07T20:09:00.001+01:00

Ett helt år sedan de introducerade den här

Fyra vackra årstider på 40 sekunder

2008-12-31T12:37:00.001+01:00

One year in 40 seconds from Eirik Solheim on Vimeo.

Via Treehugger

Inte bara jag

2008-12-30T07:22:00.001+01:00

Sten Tolgfors är regeringens minst populäre politiker hos alliansens gräsrötter, enligt Ekot.

Försvarsminister Sten Tolgfors vill inte kommentera uppgifterna i en intervju men meddelar via sin pressekreterare att han tror att det missnöje som enkäten visar på härstammar från debatterna om försvarsnedskärningar och FRA-lagen som var aktuella i våras. En debatt som enligt försvarsministern lagt sig sedan uppgörelsen om FRA-lagen och försvarets nya inriktning presenterats under hösten.

Nej, Sten debatten har inte lagt sig bara för att jag inte skriver lika mycket om frågan som i somras. Jag föreslår att du tar till dig fler relevanta källor än bara min blogg i frågan (exempelvis knuff.se) och att du även reflekterar över om din impopularitet även är grundad i grava attitydproblem jämte din publik.

Rapport "Med Kulturgeografi i bagaget"

2008-12-28T15:52:00.000+01:00

Som uppföljning till mitt förra opinionsinlägg måste jag lyfta fram alumn-intervjuerna som Pernilla Helmerssen gjorde för Umeå Universitet 2005. Läs särskilt kapitel tre där intervjusubjekten utrycker sig om kulturgeografen på arbetsmarknaden. Nedanför tar jag särskilt upp citat och sammanfattningar jag själv reflekterat otaliga gånger.

s. 22-24

En svarsperson med internationell erfarenhet menar att ämnet har större status utomlands; ”Hemma har ämnet sämre klang”. En respondent säger; ”För att få jobb som kulturgeograf bör du ha en chef som själv är kulturgeograf”. En annan konstaterar; ”Man blir inget,
men man passar in överallt”.

Att ämnesnamnet inte alltid ger självklara associationer gör att vissa respondenter, exempelvis i en intervjusituation, ”byter namn” på ämnet till samhällsgeografi. De flesta förtydligar också med några exempelområden.

s. 25

Det huvudsakliga rådet från alumnerna handlade om vikten av att, redan under studieperioden, vända sig utåt och skapa kontakter med arbetsmarknaden.

Svarspersonerna råder studenter att tidigt tänka efter vad de vill göra; ”Tänk åt vilket håll du vill, bygg en strategi!”, ”Rikta uppsatsen, väv in praktik”, ”Skaffa en nisch, en profil” och ”Tänk på att kombinera ihop ämnen bra”.

En person menar att skrivandet är viktigt tillsammans med förmågan att själv ta reda på saker. En annan råder; ”Ta till vara på metodkunskaperna”.

En viktig röd tråd är att kulturgeografer har ett helhetsperspektiv och många möjligheter men att de blir tvugna att förklara och marknadsföra sig själva då ämnet är relativt okänt i Sverige. Dels måste man skaffa sig en egen identitet, men även arbeta på att utveckla sina kontakter med omvärlden.

Lennart Sundberg, VD för företaget Kunskapsaktivering AB intervjuas med anledning att hans företag ofta anlitar kulturgeografer. Hans råd är att de aktivt sätter sig in i projektledarrollens ansvar och att personer med GIS-kunskap försöker se utanför sin egen nisch då det är ett verktyg som används på flera platser.

s.33

Han tycker att uppsatsämnet skall väljas ut-
ifrån ett genuint intresse och att uppsatsen ses som ett tillfälle att börja bygga ett kontaktnät. ”Samla inte bara fakta och skriv uppsats utan ta tillfället i akt att prata med personer. Och gör det på att sätt så de kommer ihåg er”, säger han.

Kulturgeografens framtidsparadox

2008-12-28T14:13:00.001+01:00

Oj, var börjar man? Dagens Industri har lagt upp två artiklar på hemsidan om människans villighet att förflytta sig för att skapa arbetsmöjligheter. Högst relevant i och med alla varsel de senaste månaderna.

Jag kan (och kommer att) låta penna flöda kring den problematik som tas upp, liksom den som inte gjorde det, men jag måste börja med det citat som personligen onekligen träffar hårdast. Jag överlåter till Gunnar Malmberg, professor vid Umeå Universitet:

"I USA finns till exempel en arbetsmarknad för sådana som jag, kulturgeografer. Här i Sverige finns knappt några jobb för mig"

Men... vad säger människan? Jag vill att alla som någonsin studerat någon form av geografi biter på den där sura karamellen en stund, för här har vi faktiskt något på pränt som vi alla redan vet men sällan vågat tala ärligt om.

Var finns jobben???
Den öppna svenska arbetsmarknaden för kulturgeografer utanför de högre lärosätenas väggar eller den offentligt finansierade regionala utvecklingen är ur mitt perspektiv nästintill dödfödd. För den privata sektorn är vi en nära miniatyrliknande nisch som sannolikt inte kommer att må särskilt bättre nu när världsekonomin försöker hinna ikapp sig själv.

I rekryteringsannonser hos högskolor och universitet talas det om hur kurser i kulturgeografi skapar insikt i bredare socioekonomiska perspektiv och ger "förhoppningsvis" annorlunda vinklar på tillvaron än de som traditionella utbildningar ger. GIS lyfts upp som framtidsteknologin inom vilken geografers kompetens behövs för att föra geografin in i detta århundrade.

Enligt dessa står geografi alltjämt inför en ljusnande horisont med framtidsutsiker, utan att kunna visa när solen faktiskt skiner på oss från ovan. Jag är skeptisk till både den hopplösheten som naggar under ytan och till de tafatta försöken att måla upp en positiv situation i jakten på studenter och medel.

Det är en illusion att tro att kulturgeografin går denna ljusa framtid till mötes, bara marknaden får en chans att mogna under tiden vi sitter i läsbänken.

Min "inflammerade retorik" (för att låna från engelskan) är till stor del ett ängsligt uttryck inför framtiden och min egen verklighet. Dock vill jag inte stanna där, för jag har minst sagt högt förtroende för kulturgeografi som ämne. Ansvaret att lyfta fram ämnet som ett rimligt åtagande ur karriärsynpunkt ligger dock på kulturgeografen själv. Det är upp till var och en av oss att se till våra styrkor och hitta möjligheter där dessa får komma till sin rätt.

Alltid ett individuellt ansvar
Låt oss märka ord; Den öppna arbetsmarknaden för kulturgeografer må vara dödfödd. De är få förunnat inom företag att instinktivt ta tillvara alternativa perspektiv, särskilt om de redan gjort saker på ett vis under lång period med bevisad effekt.

Man får aldrig glömma att det ekonomiska perspektivet, kostnadskalkylerna är det som driver på ett företags verksamhet, medan den bredare kunskapsproduktionen som vi är experter på får spela andra fiol, ekonomin underordnad. Utan att först förstå vad som skapar handlingsmöjlighet eller restriktioner inom den privata sektorn kommer en kulturgeograf knappas känna sig hemma. Inte så underligt då att vi är mest framträdande i andra sammanhang.

Kulturgeografi, liksom ekonomisk geografi står under konstant omvärdering. Dessa är schizofrena ämnen som med ytterst få konkreta verktyg och förenklande modeller försöker överblicka den faktiska verklighetens rumsliga aspekter. För att det skall fungera måste man som student eller forskare bli pragmatisk. Pragmatisk jämte omvärlden och närbesläktade teoretiska ämnen, liksom de ämnen som behandlar specifika teser ur helt andra perspektiv. Kulturgeografi kallas för ett syntesämne, som kompletterar andra och hittar komplement till sig självt för att framhäva en större sanning.

Studenter - Våga ställ krav på era lärosäten att dessa öppet bejakar problematiken för en nyutexaminerad kulturgeograf att hitta relevant arbete. Minns samtidigt att även om geografi handlar så ofta om det rumsliga, men att detta alternativa perspektiv även ger näring åt andra individuella egenskaper hos Dig, vilka vi alla ha individuella ansvar att odla.

Kuturgeografiska studenter på utgång bör kunna förstå vad insiderspecifika fördelar innebär för att framhäva en individs möjligheter på en lokal arbetsmarknad. de bör även ha fått ett försprång i att förstå var den egna optimala arbetsmarknaden ligger i utifrån sina personliga relationer, bostadsmöjligheter, övriga sociala tryggheter, lika mycket som utifrån det absoluta antalet intressanta jobb på en plats. De bör dessutom ha en förmåga att hitta möjligheter där den personliga kompetensen kompletterar och framhäver intressanta arbetsplatser och yrkesroller. På så vis kringgår vi den "öppna" arbetsmarknaden och skapar vår egen framtid. Kan vi analysera en plats möjligheter, bör vi rimligtvis även kunna applicera de möjligheterna på oss själva.

Mentorer - gör detsamma, våga tala öppet om problematiken. Se också till att visa och arbeta för studenternas framtida möjligheter genom nätverk och relationsskapande med andra organisationer. Glöm för all del heller inte att ni har ett ansvar som mentorer att lyfta fram och visa varje individs egna ansvar och potential som kulturgeografer, jämte personer med andra expertiser.

Vem har sagt att det skall var enkelt att lyckas alla gånger? Det individuella ansvaret är nyckeln, men det underlättas av att det finns ett starkare nätverk och att möjligheterna tidigare synliggörs.

En Vit Julafton

2008-12-24T13:14:00.001+01:00

Något har varit på gång sedan minusgraderna gjorde entré söndag natt och de höstruskiga molnen sakta skingrades allt eftersom luftfuktigheten sjönk.

Molnfria dagar på jobbet de två sista dagarna innan dopparedagen var välkomna, det är ju ändå årets mörkaste tid.

Så kommer julafton och lite diskret byts den klara himlen ut mot ett tunt grått molntäcke.

24 december 2008, kl 13:06 plingar mobilen med ett SMS från Linda:

"Det snöar :-D"

Ute ligger ett tunt vitt lager på marken. Äntligen.

GOD JUL!

iPhone

2008-12-14T00:46:00.002+01:00

Den är från Apple. Den får plats i fickan, men likställs med en Dreamcast i råstyrka. Den har nu både SimCity och nu även Katamari Damashi.

Min egen far retar mig för att han skaffade en före mig.

Men jag köper den ändå inte, för jag har mina skäl att vänta.

Förespråkare av avhållsamhet vet nog vilken ohälsa de uppmuntrar, eller viljestyrkan det krävs för att upprätthålla den.

Medan ni andra har afterwork

2008-12-12T16:01:00.000+01:00

Börjar jag mitt andra pass på kontoret inför galakvällen. Ska bli kul!

Ekonomisk Geografi, jag och Paul Krugman

2008-12-08T22:54:00.002+01:00

Årets nobelpris är ju särskilt intressant för oss ekonomgeografer. Paul Krugman har rört om i grytan rejält med sina teorier kring internationell handel och sista ordet är inte sagt, trots att de först dök upp så tidigt som 1979. Hur ekonomisk geografi faktiskt definieras empiriskt har inte varit helt självklart och när Krugman såg sig kunna förena ämnet med nationalekonomi skapades en akademisk klyfta mellan å ena sidan ekonomgeografer som säger sig syssla med den empiriska geografin och å andra sidan de "nya" geografiska ekonomer som skapar ekonomteoretiska modeller med geografisk betoning.

Som exempel på hur tungt debatten väger på mitt ämne an nämnas att åsiktsskillnaden akademiker emellan har resulterat i dels en overkligt tung tegelsten, The Oxford Handbok of Economic Geography och en hel tidskrift, Journal of Economic Geography. Båda försöker skapa rätsida på var klyftan ligger och hur man återförenar sidorna, dock utan tydligt resultat. Boken "Oxford Handbook" finns för övrigt att läsa gratis online på Google Books.

Ur mitt personliga perspektiv känns debatten lika fräsch som välbehövlig. Medan nationalekonomi ibland ter sig väldigt konformerande och stelt känns de schizofrena tendenserna i ekonomisk geografi nyskapande, genom att ämnet kontinuerligt omdefinierar sin roll jämte vår ekonomiska verklighet. Likt en trotsig lillebror som inte vill stå storebrors skugga. Oavsett ekonomisk geografis roll i sammanhanget är den här specifika teorin en viktig omvärdering av gammal sanning då den bygger vidare på David Ricardos teori om länders komparativa fördelar och Heckscher-Ohlinmodellen ovanpå denna.

En orsak till varför debatten gått så hårt till just inom ekonomisk geografi kan enligt mig vara att man tog "avrättningen" av homo economicus rätt hårt i ekonomgeografiska kretsar kring 80-talet. Under lång tid arbetade forskare med avancerade kvantitativa modeller för att förklara rumsliga fenomen och skapa struktur och plötsligt var dessa inte längre var gångbara, eftersom det absoluta grundantagandet om rationellt mänskligt beteende inte längre kunda tas för givet. Det har förvisso länge funnits en vilja att återknyta ekonomisk geografi med ekonometri, men den har även möts med stark skepsis. Så och med Krugmans modeller.

Tillbaka till Paul Krugman. En mentor från Handelshögskolan kommenterade honom under et seminarium som "en av de mest arroganta människor" han någonsin träffat. Utifrån det jag läst av Krugman på New York Times-bloggen kan jag nog instämma, men jag måste samtidigt erkänna att han också har en säregen förmåga att bryta ner komplicerade resonemang på ett sätt så vi andra förstår. En annan sak som höjer min aktning för Krugman är att han är en tvättäkta nörd. Ända in i benmärgen.

Så slutligen, idag hölls den traditionella Nobelföreläsningen i ekonomi. Det är bara en tidsfråga innan den går att ses på nätet här.

För beskrivningar av vad de teorier Paul Krugman fått pris för och vad ekonomisk geografi faktiskt innebär har Nobelstiftelsen publicerat flera texter på sin hemsida:
Lekmanversionen går att läsa både på svenska och på engelska.

Ni som har nytta av dem kan även läsa den vetenskapliga bakgrundsberättelsen (lång) eller Speed-readversionen. Allt detta och lite till går att nå från Nobelstiftelsens hemsida.
The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 2008.

Som en fotnot kan jag nämna att Riksbanken även har sponsrat den mentor på Handels som jag kom närmast och till slutdagar kommer att ha enorm respekt för. Inte enbart men särskilt genom hans förmåga att inspirera till risktagande och frammaning av den där naiva nyfikenhet, vilka båda är så otroligt viktiga för att man genuint skall ta till sig ett ämne och våga utmana sig själv.

Jag har inte mycket över för galor på TV, men på onsdag sitter jag bänkad. Om du orkade läsa ända ner hit, all heder till dig!

Tankar om Google Readers nya Layout

2008-12-05T21:18:00.001+01:00

Google Reader har fått en praktisk ansiktslytning. Förutom en smärre visuell förändring har två nya funktioner: Dels kan man stänga ned delar av det vänstra sidofältet, men än viktigare är funktionen som gömmer påminnelsen bredvid varje ström med olästa inlägg.

Internet ger oss mängder av data liksom möjligheter att söka genom den. Men med det kommer också valmöjligheten och risken att drunkna i information. Ju fler strömmar du följer, dest större blir risken att informationen väller in snabbare än du själv hinner behandla den. Den ständigt ökande räknaren förvandlas således från ett praktiskt verktyg till ett onödigt stressmoment. I såna situationer blir det en lättnad att helt enkelt kunna stänga av den.

Flera olika verktyg och tjänster har dykt upp för att låta användare ta del av och filtrera flödet, men eftersom dessa växer i antal lika snabbt som mängden data, ramlar vi som är intresserade tillbaka i valmöjligheternas paradox. Alla dessa alternativ av aggregatorer, tjänster och flöden riskerar att paralysera oss (mig) i jakten på mer och med all den komplexitet de innebär, blir de enkla lösningarna desto mer attraktiva.

Antingen fortsätter vi leta efter det verktyget i ett ständigt nextopiarus, eller så stänger vi (jag) helt enkelt av de vi har och återvänder till den verkliga världen. Vad är enklast?

Glöm inte att andas

2008-11-25T21:06:00.001+01:00

När människor runt omkring mig är stressade och sprider sin oro över omgivningen vill jag bara säga en sak.

"Glöm inte att andas"

Eftersom meningsstrukturen är lite negativ (en personligen väldigt irriterande reflex) och kan skapa dumma missförstånd och få mig att låta mer arrogant än jag egentligen är... låter jag ofta hålla tand för tunga.

Det finns dock en väldigt viktig tanke bakom de orden. Ett enda långsamt fokuserat andetag - in genom näsan och ut genom munnen - är precis vad som räcker för att skapa balans i en själv.

Andetaget in samlar din energi i ett centrum, koncentrerat till en punkt i magen.

Andetaget ut släpper lös energin och sprider den genom kroppen som en lugnande våg, från ditt centrum och ut i extremerna. Ett enda andetag kan stilla hela din omvärld. Det kan återställa ditt fotfäste i en kaotisk situation och ge dig kontrollen åter.

Även i den mest hektiska av perioder, kan du hitta sex sekunder för ett andetag. Det sjuka är att det är så mycket enklare än man tror.

Lolcat? nej, LolFed!

2008-11-24T00:45:00.003+01:00

LOLFed - where FAIL is WIN!

LOLFed’s goal is to provide accessible economic analysis with a solid dose of humor, provided by your friendly local LOLFederales, Alyx and Jason.

En dos Daily Show-humor, lite Lolcat och en fet finanskris.

Årets meme, tämligen otippat via nobelpristagaren Paul Krugman (!!!)

SimCity Creator DS - en tredje och sista åsikt

2008-11-22T14:38:00.009+01:00

Micael Dhalén, tokung professor på Handelshögskolan i Stockholm säger att

"Nextopia är målet i Förväntningssamhället. Det är mot den perfekta morgondagen vi strävar framåt, att nästa jämt är det bästa."

Den moderna människan är otålig. Jag också.

Förra lördagen låste jag till slut upp framtiden i SimCity Creator till DS. Jag öppnade upp ett redan avklarad karta i Challenge Mode. Staden, en metropol på nära 600 000 invånare under Global Warming Age sträckte sig över varenda bebygd ruta.

För att ta sig vidare måste tre krav säkerställas: Staden skall ha överlevt fram till år 20XX, den får inte innehålla några grönområden och luftföroreningen måste vara total. Jag bör påpeka att spelet hade legat passivt och tickat tid i oräkneliga timmar, eller ett halvt decennium i speltid för att nå krav #1. Då och då röjde jag upp efter enstaka jordbävningar och orkaner som ödelade hela kvarter.

Med hjälp av mina redan himmellusiskt väl avvägda finanser och systematiskt funktionalistiska kvartersplanering rev jag slutligen varje park och placerade i dess gröna ställe ett vidrigt kolkraftverk som spydde sot i sin omgivning. På bara några månader i speltid förvandlades översiktskartan till en rödbrun massa. De sved i hjärtat att se mitt välbalanserade verk ödeläggas.

Mr Maxis (inte helt olik Sid Meyer) dyker upp och frågar om jag vill se resultatet av min urbana våldtäkt. En forskare tar med mig till tidsåldern de kallar för Post-Global Warming. Nu vänder vi på steken - världen har svämmat över och är täckt av samma luftföroreningar jag en gång låtit svepa över stadsbilden. Nu var målet städning, föroreningarna skulle bort genom att plantera förhistoriska träd i vattnet som sög i sig all smuts i dess närområde.

Tanken är alltså att för att ta sig så här långt måste man (medvetet) spela dåligt. Vid det laget jag upptäckte detta hade tålamodet redan trytit. Ur simulatorperspektiv hade spelet återgått till stenåldern och verktygen som skulle rädda denna värld var oproportionerligt kostsamma för att de över huvud taget skulle stimulera en känsla av seriöst åtagande från min sida. Ordet "MONEYBAGS" trycktes in lösenordsrutan - 99 miljoner simoler letade sig in i stadskassan. Hälften av dessa gick åt till att täcka mitt lilla framtidskvarter av flytande hus, ozonkraftverk och luftburna vägar med paleozoisk skog.

Även när jag fuskar skulle detta ta tre timmar innan Livets Träd, "Tree of Life" utan förvarning reser sig ur vattenmassorna och kapar min motorväg på mitten. Nej tack, inte igen...

Så som jag ser det är Post-Gobal Warming i all sin utbildande välmening ingen belöning. Tidigare åldrar har byggt på varandras urbana struktur och tillfört nya byggnader, medan denna i princip trycker på Reset-knappen. Åldern får gärna vara utmanande, men samtidigt som man har höjt svårighetsgraden, har man också fördummat spelet genom att minska antalet byggnader och tagit bort viktiga simulatoriska koncept.

"Banan" är tröttsam eftersom den gamla spelbalansen är borta. Tanken är väldigt god - SimCity blir ett pedagogiskt verktyg för att höja spelarens medvetenhet om viktiga samhällsfrågor och skapa en medvetenhet kring hur städer faktiskt är en produkt av sin egen historia. Praktiskt betyder det också att spelkartan på sätt och vis förvandlas tillbaka till urskogen man startade i. Jag älskar tanken, tyvärr håller genomförandet i slutändan inte måttet.

SimCity Creator vill så gärna vara åtta olika simulatorer i en, men få lär gå tillbaka till något annat än Global Warming Age... undantagen är vi som vill ha en liten estetisk kick, eller envist försöker låsa upp de sista kvarvarande byggnaderna i spelet.

Så, vad är kvar för mig? Genom att stanna kvar i stenåldern tills dess att dina primitiva byar tillsammans når 6000 invånare kan man placera ut grunden till ett andra träd, ett som växer genom alla tidsåldrar. Sedan finns det enstaka byggnader som jag inte låtit växa fram i några tidsåldrar. Känns lite overkill om det ska ta lika lång tid att låsa upp dem också.

Särskilt när SimCity precis har annonserats för iPhone.

Nextopia, here I come!

Faen = #(^_^)Perkele(^_^)"

2008-11-18T19:11:00.001+01:00

En äkta hand-dator.

2008-11-15T23:20:00.001+01:00

Sett Minority Report? så klart du har. Handlingen var knappast filmens behållning, utan alla prylar vi kanske kanske med lite fantasi kommer att få se i vår egen livstid. Personliga favoriter är t.ex. "sickstick"-batongen och det fristående elektroniska papperet.

Vad som verkar ha inspirerat mest av allt är ändå gränssnittet på datorerna i polisens bevakningscentral. Och nu är det här:

g-speak overview 1828121108 from john underkoffler on Vimeo.

Utvecklaren Oblong kallar det för g-speak "spatial operating environment". Utvecklarkittet finns till Linux och MacOS X, men det står inte mycket om systemkraven för miljön. Det är knappast din surfdator i alla fall.

"2008 election statistics" +maps

2008-11-06T11:58:00.005+01:00

Alla har vi våra preferenser.

EDIT: Kottke har en lång sammanfattning av kartor över valresultatet från olika medier. BBC och Newman sticker ut med proportionerliga kartogram.

Jorå, han kunde allt - Go'Bama!

2008-11-05T16:45:00.001+01:00

Obama tar över Vita Huset vid årsskiftet - inte oväntat men så jäkla häftigt!

Omvärlden redan användt alla superlativ för att ebskriva hans seger. Sarkozy kallade segern "briljant", Bildt tycker att de globala förväntningarna på Obama ger honom ett starkt förändringsmandat. Economist och SvD påpekar vilken chanstagning det är, men ger honom samtidigt ett enormt stöd. Andra i den intellektuela eliten jag läser titt som tätt verkar instämma.

Frågorna är ju nu vad han faktiskt kan förändra, på riktigt. Obama är liksom svensk politiker mån om den inhemska industrin och utåt sett inte lika frihandelsvänlig som McCain. Å andra sidan verkar han ha ett större internationellt konsensustänk än vad republikanerna kanske någonsin skulle ha kunnat mästra. För mig är det här balansen ligger.

Men, bara för att Obama (med all rätt) står i strålkastarljuset nu, bör man inte glömma en annan höjdpunkt i valets slutskede - McCains avskedstal till sina supportrar. Avsked är väl fel ord, men för mig var det en stor befrielse att höra den gamle nyktre mannen som öppet visade sin respekt för sin rival och även utlovade sitt stöd. The Real McCain finally Stood Up Again.

Än så länge är McCain defacto ledare för det erpublikanska partiet trots motgången i valet och den kommande radikaliseringen av partibasen. Oavsett om han behåller den ställningen tror jag att det här kan bli början på en fin vänskap två ideologiska rivaler emellan.

Valvaka USA 2008

2008-11-04T22:14:00.001+01:00

Valvakor är egentligen en lång stund nyhetsbrus där alla försöker säga något viktigt väldigt länge om några få kritiska ögonblick. Alla. Varenda tidning, varenda nyhetskanal och en hel del nöjeskanaler.

Trotsa bruset och låt dig umgås med vänner under tiden. Det är den riktiga behållningen tills dess att resultaten är inne.

Men man kan även se till att använda de bästa verktygen. New York Times Dashbord (popuplänk) är javascriptbaserad. Bättre än flash som hettar upp luftboken i onödan.

McCain tror inte på sin egen kampanj, men blir han president kan han sluta lyssna på partibasen och kan nog få till en hel del förändring också. Jag saknar orginalet!

Obama har rätt fokus, och potentialen är enorm. Samtidigt riskerar han göra sina supportrar besvikna när trögheten i den politiska verkligheten snabbt gör sig påmind.

Hur som helst är det här historiskt.

Red Alert Hasselhoff Infomercial

2008-11-04T20:23:00.002+01:00

Jag vet en strandraggande timeshareförsäljare semesterparadisboende entreprenör som kommer att hugga till direkt efter den här reklamfilmen.

Friendly Shoutout

2008-11-02T20:56:00.001+01:00

Jag vill rikta Er uppmärksamhet mot en mycket gammal vän och i synnerhet hans blogg. "Perzec Pladdrar På" är Pers personliga kanal, som privatperson och som engagerad envis individ med politiska ambitioner inom Folkpartiet via LUF.

Det jag gillar främst är att han lyckats lägga fokus på en specifik fråga och gjort den till sin egen. I det här fallet rättigheter kontra sexualitet. Själv är jag för mycket ute med spröten åt alla håll i mina intressen och funderar konstant på vad jag ska göra med min egen del av etern. Per har i kontrast till det ett imponerande fokus, liksom envisheten som kommer med att ha hittat ett kall.

Jag gillar och respekterar den egenskapen skarpt. Kolla in hans bloggar på blogspot och wordpress.

Förresten, grattis till nya jobbet!

John McCain är inte längre McCain

2008-11-02T11:14:00.001+01:00

Trenden bland bevakande media verkar vara att McCain-kampanjen har misslyckats när de kliver in på slutspurten.

McCain själv verkar i alla fall ha det svårt att finna sig i rollen som kampanjledare. För något år sedan vältrade jag mig i min egen frustration över hans förvandling sedan valet 2000. Han har gått från en uppenbarligen klipsk mittenpolitiker till lättretad virrpanna.

Frustrationen över att inte få ut sitt budskap verkar ta hårt på honom. De gånger jag sett McCain på sistonde har han inte varit bekväm i sitsen vare sig i talarstolen, i intervjuer eller i debatt. Media skriver om hans dåliga humör, om problemen med valet av vice-kandidat, om resultaten i förundersökningarna etc.

John McCain är konservativ republikan, men jag tror inte att han är den konservativa republikan som det republikanska partiet i USA skulle vilja ha. Från åskådarbänken här bakom datorn känns det som att McCain har sålt för många av sin principer, gjort för många ideologiska kompromisser de senaste åtta åren för att blidka partiet i väntan på en ny chans i det här presidentvalet. Jag tror knappt han känner igen sig själv längre.

McCain vill nog hest av allt vinna på att vara den han är, inte på att säga det folk vill höra. Han är en klipsk självironiker med mycket historia bakom sig, liksom en hel del integritet. Han är i synnerhet inte George W. Bush tronföljare inom partiet, men det är den rollen han fått axla.

Det är en bedrift att låta övertygande när man förespråkar idéer man inte tror på själv, men det är en nära omöjlighet att göra det konstant varenda dag i nära två år framför miljontals åskådare. Jag tror det är där han befinner sig idag och konflikten mellan McCain som person och hans budskap plockar fram de värsta sidorna och tar fokus från de riktiga frågorna.

Att valets huvudfråga blivit ekonomi och inte nationell säkerhet har dessutom gjort att yttre faktorer i princip stulit McCains starkaste kort.

Att Obama har kört en totalt fokuserad kampanj från start gör det heller inte lättare för McCain. Obama äger i min mening just nu budskapet om vem som bäst samarbetar över partilinjerna, det är han som övertygar om vem som kan ena landet de kommande fyra åren, McCains erfarenhet till trots.

SimCity Creator DS - En andra åsikt

2008-10-30T20:09:00.000+01:00

Det finns en hel del mervärde i SimCity Creator för DS, förutsatt att man tillåter sig själv att ta emot och i detalj söka efter det som erbjuds. Påtvingade återbesök drar efter ett par veckor ned betyget även för mig.

Challenge mode, där man utvecklar en stad genom historien kändes som en inspirerande frisk fläkt den första omgången. Här utvecklades staden nästan organiskt genom fyra specifika tidsåldrar. Det finns unika byggnader som enbart kan bygas i särskilda åldrar och som sedan följer med i resan till nästa. Dessa ger intrycket av att staden har en historia. Ibland kan man till och med återkoppla hela rutnät till en viss epok och de problem som uppstod då.

Tyvärr faller spelet in i den trista repetitiva gruppen spel där varje lite sak skall låsas upp - byggnader liksom tidsåldrar läggs in ett galleri med okänt syfte utöver skryt. Galleriet påminner en bara om frustrationen av att behöva gå tillbaka till vissa åldrar och riskera att radera en stad man lagt ner timmar på. För mig, som kan få en kreativ snilleblixt och konstruera den japanska staden Sapporo från grunden på en kväll, blir det ett klart och tydligt dilemma. För andra, mindre fanatiska riskerar SimCity i den situationen att helt vattnas ur, det finns faktiskt andra spel som lockar.

I sandlådeläget känner även jag att de begränsningar varje tidsålder medför drar ned spelglädjen. Det är charmigt med olika byggnadsteman, men som tyvärr är av högst varierande kvalitet. Tidigare nämnda Open Asian är gjord med uppenbar kärlek, medan European Reainassance ger ett gråtrist intryck och Stenåldern är med en handfull byggalternativ och avsaknad av landskapsverktyg... rena stenåldern. De tre tidsåldrarna som får representera efterkrigstiden i Japan, USA och Frankrike är enbart halvmesyrer i jämförelse med vad som kommer därpå.

Kvar blir Global Warming Age och den senare framtidsåldern, som jag fortfarande inte lyckats låsa upp efter att ha varvat spelet tre gånger. Envisheten kommer dock att segra.

Ekonomin är dessutom busenkel att kontrollera, vilket inte enbart beror på spelvana utan för att servicebyggnader inte kostar i närheten av vad de gör i orginalspelen på Mac och PC.

I mitt försök att återskapa Sapporo ville jag dels utnyttja ett par unika byggnader från en tidsålder (i synnerhet slottet och krigsfortet i Open Asia Age) och kombinera dem med järnvägen och möjligheten att plantera om nedhuggna träd från de senare tidsåldrarna. Eftersom det inte är möjligt att flytta en sandlådestad till en annnan tidsålder, måste jag upprepa proceduren i Challenge Mode, vilket trots allt blir för tidskrävande även för mig.

Jag måste ändå påpeka att förenklingarna fungerar jättebra i Challenge-mode, åtminstone de första omgångarna. Fokuserar man dock på varje tidsålder var för sig faller flera av dessa pladask på sin egen förenkling. Jag går gärna tillbaka till Open Asia och Global Warming, de övriga känns i slutändan ganska irrelevanta. Dessa två innehåller lika mycket Charmig grafik som kittlar fantasin som en bred uppsjö byggmöjligheter - som om än funktionalistiskt förenklade, nog kan tillfredsställa de flesta aspirerande samhällsplanerare.

Potentialen finns där och för ett tag är t.o.m. de nya aspekterna fräscha. I slutändan är spelets livslängd fullständigt beroende av spelarens tålamod och förmåga att kontinuerligt komma på kreativa städer inom ramen för spelreglernas begränsningar.

Timing timing - Sterling tackar för sig

2008-10-29T11:39:00.002+01:00

Dagens nyhet är att Sterling Airlines gick i konkurs (TN) och att alla kommande avgångar ställs in utan att kunderna får någon ersättning.

Den goda nyheten är att Entercard ersätter alla köp.

En fet personlig läxa eftersom jag tänkte åka med dem till Göteborg nästa helg, för att slippa prishöjningen som kommer på SJ när man är 1. över 26 och 2. inte längre utnyttjar studentrabatten.

Samtidigt surar jag till för att jag faktiskt såg varningstecknen tidigare men inte kunde låta bli att pröva att flyga av ren nyfikenhet. Lågprisflyg är inte hållbart som koncept när de måste skriva långtidskontrakt på dyr olja - särskilt inte när priset senare faller handlöst strax därefter med finanskrisen. Från 147 till cirka 65 dollar på bara några månader.

Den avgörande orsaken var ändå ägarskapet (DI). Företaget må vara danskt, men kontrolleras av isländskt kapital. Palmi Haraldsson, som personligen proppat företaget med pengar när oljan blev dyr föll själv offer för den isländska ekonomins kollaps.

Pengarna åter och jag förblir fundamentalistisk anhängare till tågresor inom landet.

Musik-TV på nätet!

2008-10-28T19:55:00.002+01:00

Säger som Nilsen
MTV är bra igen? Hell yes!

Dire Straits |MTV Music

Verkar som om MTV gått på stort och lagt upp en rejäl portion av sitt musikarkiv. Mest klassiker.

EDIT: Ooooh, Basket Case!

Whassup 2008

2008-10-28T09:51:00.001+01:00

Ått år sedan - gymnasiet och Bud-reklam.
Nu - Change.

Demokrati - människan styr, inte maskinen

2008-10-28T09:19:00.001+01:00

Klippet nedanför äger en tydlig genomgång av hur en valmaskin i USA kan fungera och... whoops, inte ska fungera fast den är kalibrerad.

Gränssnittet dator-människa är ett gammalt intresse för mig. Sällan har jag kommit överens med hur industrianpassade applikationer brukar hantera interaktionen, jämfört med de som utvecklas direkt mot konsumenter. VI pratar slarviga lösningar som är ofokuserade och helt enkelt oprioriterade och dåligt utförda. DS och iPhone klarar det där galant, varför inte en valmaskin med tryckskärm?

Fast ska jag vara riktigt ärlig borde dessa inte behövas över huvud taget. Hela den demokratiska processen, valet i allmänhet och rösträkningen i synnerhet bör skötas och kontrolleras av människor som kan utkrävas juridiskt och moraliskt ansvarstagande. Den ska inte överlämnas till en tredje part, hur bekvämt det än må verka.

Peak Oil får vänta

2008-10-19T20:43:00.001+02:00

Den senaste höjningen av oljepriset, innan finanskrisen fick uppenbarligen pyspunka av finanskrisen och ser ut att fortsätta med den pågående lågkonkunkturen. Pekka Kääntä som skriver VA:s Makroblogg räknar med att oljepriset faller under 60 dollar per fat de närmaste veckorna.

Tror man på Peak Oil så är en höjning in absurdum ett faktum, men utan rätt information blir den dock omöjligt att specificera i tid. Själv är jag extremt nyfiken på särskilda indikatorer att se upp för, men måste idka viss självkritik. Risken är att man inte ser skogen för alla träd.

Exciting times...

2008-10-19T17:27:00.001+02:00

...in the personal life of el Clab. På måndag börjar jag jobba. Yay for me!

Att behöva söka jobb mitt under rådande finanskris var kanske inte den mest upplyftande av situationer. Jag vet i alla fall vad jag går för och att det bara var en tidsfråga innan jag fick napp.

Jag tänker varken blogga om eller på jobbet i framtiden. Beroende av vad som händer framöver kan jag dock tänka mig att ge mig in i debatten kring dess verksamhet, som är minst sagt konstant högaktuell. I synnerhet nu.

Med ordning på vardagen igen känner jag att energin och motivationen vill tillbaka. Det bådar gott.

Nya Äpplen och Monocoque

2008-10-15T14:11:00.004+02:00

Så kom till slut de totalt nydesignade bärbara datorerna från Apple.

Apples mytomspunne überdesigner Jonathan Ive i egen hög person lyckas summera både de bra och dåliga sidorna:

"...in many ways, I think it's more beautiful internally than it is externally"

Länk

Utseendemässigt är jag inte särskilt imponerad. Båda påminner om ett par knubbiga Luftböcker och den svarta glasramen runt skärmen gör sig bra mycket bättre på stationära datorer. Antingen lyckades jag undvika Jobs förvrängningsfält totalt den här gången eller så är jag helt enkelt nöjd med vad jag redan har.

Innovationen i de nya modellerna ligger dock själva konstruktionsprocessen, den s.k. "unibody"-formgivningen av solida aluminiumblock, a.k.a monocoque (single shell). Metoden är faktiskt lite spännande med sitt ursprung i flygplans- och automobiltillverkning och lär innebära färre lösa delar och robustare slutprodukter även i framtiden. Jag gillar vart det leder.

Någon som vet var fabriken ligger?

De säger att botten är nådd...

2008-10-13T23:15:00.006+02:00

Jag undviker att riskera en massa grodor hoppar ur min mun och ner på tangentbordet undviker jag att kommentera orsakerna bakom finanskrisen. Det finns andra smartare eller mer insatta människor som har vettigare saker att säga. T.ex. min favoritguru Richard Florida och nobelpristagaren Paul Krugman. Även John Mauldin.

Istället läser jag, läser och lär. Det finns få perioder i ens liv som är så bra för att lära sig något om någonting som när själva systemet befinner sig i kris och *alla* försöker förklara vad det är som händer innan det är för sent. Media går på högvarv med blandad självkritik och man tvingas själv hela tiden att ställa sig kritisk till verkligheten.

Jag frågar mig hela tiden om det som händer inte bara ritar om kartan över globala företag utan om hela den nationella hierarkin får sig en törn. Eller är det så att USA med sin beprövade och bevisade anpassningsförmåga faktiskt föregår med exempel på hur situationen skall hanteras i framtiden?

Skulle Kina, den dagen landet seglar om USA som ekonomisk stormakt nummer ett, kunna hantera en liknande situation?

Antar att vi får se efter år 2027.

Kommer ni ihåg PunchOut?

2008-10-10T11:47:00.003+02:00

Megaman 9, Bionic Command Reaarmed, Street Fighter 4... Retrouppgraderingar är väldigt inne just nu och varför inte? Några av de mest avskalade spelupplevelseerna gjordes under 80- och 90-talet. Det ska bli så jäkla kul att knocka den där tjurrusande Bald Bull igen!

Bonuspoäng för den pampiga omarbetningen av orginalmelodin.

Diciplin eller motivation?

2008-10-09T23:45:00.004+02:00

Ibland blir Leo Babauta lite väl högdragen och domderande när han försöker tala om för oss hur man gör sitt liv bättre genom att följa råden på hans blogg ZenHabits.

ZenHabits har f.ö. väldigt lite med Zen att göra och mer med att ändra på vanor och bygga upp motivation.

Eller, snarare hur man bygger upp motivation för att ändra på vanor.

Och just där, i ett inlägg den här veckan lyckas Leo slå huvudet på spiken så klockrent att den driver sig själv rakt igenom brädan.

It’s Motivation, Not Discipline
1) make things enjoyable
2) use positive public pressure

Man kan såklart diskutera olika grader av motivation och olika former av positiv/negativ yttre påtryckning. När allting kommer omkring finns det inte en enda sanning. Den här hittade dock sin plats hos mig.

Så, skippa alla hans listor och anekdoter (de är iofs väldigt bra skrivna) och gå rakt på kärnan i vad jag vill kalla Babautismen:
The Only Two Secrets to Motivating Yourself You’ll Ever Need

NY Times skrotar IHT

2008-10-09T10:55:00.003+02:00

Forbes (via Vassa Eggen) skriver att New York Times skrotar nätupplagan av sin Paris-lokaliserad systertidning International Herald Tribune.

The New York Times' Web site is getting more global, and IHT.com is going bye-bye.

För mig var IHT.com ett praktiskt sätt att skala av övervikten av inrikes amerikansk rapportering från NYT och lyfta fram den globala bevakningen, särskilt nu under valåret. IHT har dessutom ett par riktigt bra bloggar.

Verkligheten är som den är. Exakt hur och när hemsidan läggs ned verkar inte vara klart än, eller vad som händer med den tryckta upplagan.

Hur finansiell härdsmälta lindras

2008-10-07T18:09:00.003+02:00

Vad gör någon som arbetar en hedgefund för att kunna koppla av mitt under den nu mer eller mindre globala finansiella krisen?

Jo, han lämnar kontoret, bestiger ett av alla japanska berg och tar fantastiska fotografier.

Läs "Mt. Nantai will not be televised, brother" Läs gärna cjw:s tidigare inlägg. Jag har bara sett en bråkdel av det Japan han beskriver så visuellt och är redan förtrollad.

Rätt tänkt

2008-10-02T13:01:00.002+02:00

GP via Yimby Göteborg:

- Men Göteborg har en begränsad yta och man måste fundera på om den inte borde användas till annat än bilar

En varm känsla sprider sig inombords närjag läser de raderna.

SimCity Creator överraskar rejält

2008-10-01T14:13:00.005+02:00

My my my, wasn't that a pleasant surprise...

Serien har varit ett givet val för mig sedan barnsben, från ett hastigt test av orginalet under System 6 på min fars svartvita Mac och sedan Simcity 2000 hemma hos Perzec under högstadiet. Jag kunde såklart inte låta bli att köpa det nya SimCity-spelet till DS.

SimCity Creator (SCC) är alltså uppföljaren och försöket till upprättelse efter förra årets kalkon och min privata besvikelse.

Första intrycket
Helt otippat så har i stort sett vartenda problem jag hade med föregångaren åtgärdats. Det går att spara två städer istället för en enda. Rådgivaren har inte bara klivit femton steg tillbaka sedan föregångaren, utan även blivit en fint inbakad del i det nya spelläget. Det går t.o.m. att ställa in textmängden i de tidigare så övertydliga förklaringstexterna på kontrollskärmen - man kan faktiskt stänga av dem helt!

Kontrollen är lite seg och inte så exakt som man skulle kunna önska, så det är skönt att undo-knappen finns. Två sparfiler känns fortfarande lite begränsat - tre hade varit en bra kompromiss - liksom grundkartorna som brister både i antal och avsaknaden av höjdskillnad. Den nya dynamiken mellan spelaren, stadsbilden och den omgivande naturen genom tidsåldrarna är desto mycket mer intressant.

Challenge Mode
Förutom det obligatoriska sandlådeläget Free Play kan man även spela Challenge Mode. Det är dels en välgjord tutorial för nya spelare där staden utvecklas gradvis i samspel med din rådgivare och hjälpsamma invånare som introducerar nya byggnader. Det är också ett uppdragsbaserat spelläge som ger SimCity-veteraner den kanske största variationen av spelregler någonsin.

Spelläget är uppdelat i tidsåldrar. När tillväxtmålet för en tidsålder är avklarat låses den upp i Sandlådan och spelaren får välja en efterföljande tidsålder som staden skall utvecklas i, med ett nytt tillväxtmål.

Krasst sett är tidsåldrarna en aning fördummade versioner av orginalspelet, men med ny grafik. Samtidigt finns det en dynamik mellan spelare stad och omvärld som inte funnits förut och som spelar stor roll särskilt i början av spelet. Det hade kunnat göras mer komplicerat, men jag tycker att resultatet är gott nog.

Slutsats
Jag har fått för mig att det är Hudson Soft som utvecklat spelet, men hittar ingen bra källa. Maxis har utvecklat datorspelen medan deras ägare EA översätter och distribuerar. Den japanska kartongen är f.ö. snyggare än den internationella.

Oavsett vem så har man inte bara tagit åt sig av kritiken mot föregångaren utan dessutom (för ovanlighetens skull) lyckats utveckla själva konceptet SimCity. Sandlådan är sig lik, men det är Challenge Mode och resultatet av att ta sig genom det läget som lyfter spelet till en helt ny nivå och känns som en välbehövlig fräsch fläkt. Särskilt efter föregångarens fadäs.

Än så länge har jag inte tagit mig genom hela spelet och det finns flera moment jag inte testat - t.ex. handel med omvärlden. Det bådar gott.

Det här blir faktiskt första delen i en serie. Jag tänkte fortsätta den med att kommentera min resa genom de olika tidsåldrarna. Vi startar i Stenåldern...

Göteborgs historiska kartor - var är min JPEG?

2008-09-30T22:51:00.003+02:00

GP skriver att historiska kartor över Göteborg och omnejd från stadsbyggnadskontorets arkiv skall läggas upp på nätet. Det finns även en notis på kommunhemsidan och en mycket längre artikel på Göteborg stads lokalnyhetssida Vårt Göteborg

Kartorna kommer man åt härifrån.

Jag tycker att initiativet är jättebra, men som ofta när offentliga organisationer publicerar kartor på internet kan de inte låta bli att krångla till det för allmänheten. Historiskt har kartor varit en maktsymbol och ett verktyg för makthavare. Det lyser fortfarande igenom, trots att makten i dessa gamla kartor förminskats till ren symbolik.

Enligt stadsbyggnadskontoret är kartorna inscannade 300dpi TIFF-format. TIFF är ett okomrimerat bildformat som, liksom Windows Bitmap (bmp) och Apples gamla pict blir rätt stora när högupplösta färgbilder skall visas.

Här har man valt djvu (déjà vu) som är ett format specifikt anpassat för inscannade dokument och en rastermotsvarighet till det vektorbaserade PDF-dokumentet för disitribution av portabla dokument. PDF lämpar sig bättre för ren text, medan DJvu är lämpligt när dokumentbladen uteslutande består av bilder.

So far so good, men - DJvu är ingen utbredd standard och kräver en specifik plug-in till din browser. Om du inte använder DJvu proffesionellt lär man aldrig behöva installera DJvu utöver just för dessa kartors skull.

Min poäng är att kartarkivet kommer att intressera amatörer och lekmän(kvinnor) liksom forskare och samlare. Att använda ett ovanligt format för att distribuera dokumenten till allmänheten är bara kontraproduktivt och fungerar snarare som en subtil markering om att Stadsbyggnadskontoret trots sin generositet är kartornas enväldige upphvsrättshavare och det är samtidigt ett krasst sätt att kontrollera trafikmängden på den tämligen svårnavigerade sidan.

Nyfikna besökare kommer att ta sig till sidan, klicka sig fram till kartan som intresserar dem och sedan stänga fönstret i frustration över att de inte kan se kartorna direkt.

Tekniken finns redan för att snabbt konvertera och publicera bildmaterial och Stadsbyggnadskontoret hade enkelt kunnat lägga upp kopior i PNG och JPEG-format bredvid DJvu-dokumenten. Alternativt kan man använda dessa bildformat inkapslade i PDF-dokument för att samla en grupp kartor. På så vis når man ut till fler personer och bidrar till att lyfta fram Göteborgs historia istället för att skapa hinder för allmänheten.

Utöver det, ett beundransvärt initiativ!

Vad har Kalmar och Springfield gemensamt?

2008-09-30T16:50:00.002+02:00

Fokus skräder inte orden

– Svenskarna verkar inte ha gjort sin hemläxa. Vad jag förstått driver mr Luo ingen jättekoncern och han är ingen miljardär. Hans företag är ett helt vanligt, mellanstort kinesiskt företag, understryker Frédéric Cho.

...

Ytterligare en sak som talar till Kalmars nackdel är att en konkurrent till Luo snart öppnar ett liknande grossistcenter i Amsterdam. Sedan tidigare finns det liknande projekt i Ungern, Polen och Italien, och konkurrensen om de europeiska kunderna är stor.

...

Den drivne affärsmannen har i alla fall lyckats gjuta nytt mod i en utflyttningsregion. För Kalmar – en kommun med 35 000 invånare som drabbats svårt av nedläggningar, utflyttade företag och invånare, kom Luo som räddaren i nöden. Den framgångsrike kinesiske draken och hans jätteimperium har gett Kalmarborna hoppet åter.

Tyvärr har projektet låtit som ett lokaliseringsteoretiskt fiasko från första början, vilket artikeln i Fokus har rätt starka argument för. Ledsen Kalmar, men tills motsatsen är bevisad (och jag hoppas den gör det) kan vi kanske samlas kring Youtube-rutan: